Skam den som ger sig!

Datum ~ 2010-04-02 | Tid ~ 00:33:18
Kommentarer (0) | Övningar
Här kommer tisdagens hoppövning!

Började värma upp hästarna självständigt och jag kom sist då hela dagen krånglade. Emelie och Malin red fram medan Hanna fixade med Skillas lösa sko. Dem började hoppa fram på den gula grinden i båda varven i trav och galopp medan jag fortsatte värma upp.

Därefter var det dags att hoppa fram på planket på diagonalen, dem hoppade i galopp, jag kom två gånger i trav innan jag bytte gångart. Skilla var väldigt mjuk och elastrisk och allt som satt fast under måndagen var borta. Hoppade fram på planket några gånger för att sedan byta varv och hoppa fram på oxern. Här låg Skilla kvar väldigt mycket och chockad satt jag kvar där och väntade vilket resulterade i att vi hoppade från botten. Efter några språng i kroppen blev det bättre och bättre tjaming och jag var flexibel men lagomt med, med överkroppen.

Hoppade fram på den gula grinden några gånger (bild ett) så att hon sett den inför den lilla banan som vi skulle hoppa (bild fyra). Hon kändes väldigt bra och skötte det nya hindermaterialet väldigt bra, lite försiktig men inte alls speciellt tittig.

Banan reds enligt följande:
Gula grinden i trav (galopp för det starkare hästarna) mjuk båge mot oxern för att hitta en mjuk sväng mot räcket och avsluta på grinden.

Hittade ingen bra båge från grinden till oxern och sökte avstånd massor med gånger vilket försvårade anridningen massor. När jag väl hittade bågen hoppade Skilla som en gud! Att hinna tillbaka mellan oxern och räcket var lättare sagt än gjort men i slutet av träningen fick jag till även denna båge bra. Sista bågen mot grinden var Skilla väldigt taggad och visade upp fina luftsprång men backade av lydigt när matte bad om det innan grinden.

Känslan på träningen var överväldigande!
- Helt underbart att jag har fått en så otroligt fin häst, klok och väldigt väldigt speciell.
Nu har jag fått komma till ridning och hon accepterar mina fel, brister och krav. Främst har hon blivit stark och ridbar och mycket klokare än när hon kom. Rutiner och ihärdighet ger sitt!

Kan knappt bärga mig inför nästa träning om framstegen fortsätter såhär!
Nu är det bara dags att ta tag i en ny hoppsadel samt hitta en dressytränare att rida veckovis för.

Hur beskriver man en obeskrivlig känsla?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback