Växlande stöd

Datum ~ 2013-09-11 | Tid ~ 18:56:00
Kommentarer (2) | Dressyr
Under sommarens gång har mycket hänt med mig och Skilla trots att bloggen har ekat ganska tom. Jag hade en plan om att lägga mycket energi och faktiskt låta bloggen växa, utan att fullfölja det. Detta var på grund av att mycket har hänt i mitt privatliv, flytt, hund, medryttarjakt och annat som tagit min tid. Dessutom hade jag önskat ett större intresse av er läsare, även om ni kikar in så "syns" ni inte. Kommentera gärna, fråga eller säg vad ni vill veta så är det lättare för mig att veta att ni faktiskt "bryr er". Fick en spark i baken och hoppas nu på att mitt engagemang håller i sig och att ni visar att ni finns!
 
Detta inlägg förutom första stycket ska handla om stöd då det varit ett återkommande problem för mig och Skilla under en längre tid. För er som följt mig tidigare så vet ni att vi har höga toppar och djupa dalar. Skilla växer fortfarande och utbildningen tar både stora kliv framåt och stora kliv bakåt. Något vi kämpat med under hela sommaren är stödet i handen. Det har var totalt obefintligt!
 
Oavsett om jag ridit dressyr, hoppat, ridit ute eller vad jag sysselsatt mig med har S kännts tom. Bra med tryck i bakkärran, fin ryggaktivitet men inget i handen. Det har resulterat i att hon kryper lite bakom hand och blivit lite låg. Detta kan ni se på bilderna som jag tidigare publicerade. Enda gången jag fått något som kan kallas stöd är på kandaret. Det må vara lite, men det har funnits något i handen. Lite motsägelsefullt kanske att hänga på ett skarpare bett när det varit tomt och lite, men alla medel är tillåtna när man är vilsen och tappat tron.
 
Formen har varit bra bortsätt från något bakom och trycket har sprutat! Vissa dagar bättre, andra dagar sämre självklart. Jag har därför fokuserat på följsamheten, lösgjordeheten och försökt bygga mera muskler för samling och en högre form för att på något sätt komma åt problemet med nosen. Vi har klättrat väldigt mycket och jobbat kondition på våra pass utanför banan vilket till slut gett resultat!
 
För ca 2 veckor sedan kom samlingen per automatik. Jag undvek att rida på kandaret under en period för att sedan "trimma" och känna efter och helt plötsligt fanns bärigheten per automatik. Tidigare har hon krypit bakom, blivit låg och dykt när vi stött på problem och när hon inte orkar mera. Detta pass gjorde hon tvärtom. Hon höjde formen backade av och samlade sig när vi stötte på problem med ork eller komunikationen brast. UNDERBARAT!
 
Hoppningen har legat på högfokus med tanke på alla tävlingar vi gjort sedan sista bloggningen och dressyren har skett utomhus och vi har inte nött ngt på banan. Det har tydligen hänt något med min häst för torsdag förra veckan när medryttaren red fanns ett stöd. Hon var nöjd över detta och red med ett bra tryck framåt - till handen! Jag kände av detta under helgens tävlingar då Skilla blev stark men fortfarande väldigt lydig.
 
Under gårdagen red jag igenom LA:3an enkelt på banan där jag hade känslan av "lokomotiv". Med det menar jag svårstyrd, framtung häst. Skilla låg på extremt mycket i handen och ledningarna var väldigt långa från mina hjälper till hennes aktion. La ingen vikt i detta pass utan joggade vidare igenom programet.
 
Dagens pass blev i skogen (i dressyrsadel) tror det är mitt 3dje pass någonsin utanför banan i dressyrsadel! Inte det lättaste och jag blev påminnd om varför jag väljer att rida ut i hoppsadel. All ära till den! Vi jobbade med att få ett jämnt stöd vilket var näst intill omöjligt. Skilla ligger på extremt mycket i handen och fastnar i högersidan. Min trasiga axel skriker och jag försökte behärska mig genom att morra istället för att bli arg och bryta ihop.
Inget riktigt genomsläpp men åtminstone en rastad häst med extremt mycket tryck. En dag som denna hade jag önskat mitt ett pellham eller liknande då hon tar tag i bettet och sticker.
 
Red igenom LA:3an på banan innan vi avslutade bara för att ha det ordentligt befäst till lördagens tävling. Enligt åskadare M så syns det inte att hon varken blir stark eller tung vilket är en fördel. Det gäller alltså att jag maskerar det väl och håller ihop om dagsformen på lördag är samma som idag. Momenten flöt på någorlunda bra och våra brister är: Halten-ryggningen. Jag förbereder bra till halten men släpper sista två och måste därför ta i ordentligt för att hon ska stanna. Skilla blir sur och stretar i ryggningen. Därefter inte alls med frammåt så jag måste banka för att komma fram i trav - sur häst. Galoppen och den förvända fungerar bra när vi fattar rätt, måste vara nogrann med vägvalet i rakriktningen då hon faller något innåt.
 
Lärdom av passet: Andas, rid hela vägen in i halten och våga låta henne få tid till momenten utan att för den skull hamna bakom punkterna. Förbered i tid. Till nästa pass, tredelat bett (red på rakt idag) samt sporrar inför tävlingen.
 
Stödet finns och vill för den skull inte bråka med henne om att hon blir för tung. Bitvis känns hon kalasbra och bärig trots att jag får sitta emot allt jag orkar.
 
Nya tag imorgon och uppdatering därefter för att fila lite inför helgen. Håll tummarna att vi presenterar oss väl och kan visa att vi kan mer, orkar mer sedan sista starten vi gjorde!
Kommentarer
Postat av: emily

Har du testat Nova-bett? Kanske kan vara ett bra alternativ om hon inte vill ta stöd :-)

Svar: Jag tycker novabettet hade varit ett bra aleternativ. Det tycker tyvärr inte fröken rödtott. Hon bokstavligt HATAR det. Däremot har jag ett rakt tunt gummibett som är okej, där får jag väl kanske ett hekto i handen när hon är som värst. Vanligt bett - inget alls! Tack för tipset endå mems!
hoppbloggen.blogg.se

2013-09-12 @ 10:49:18
URL: http://livetmedella.blogg.se
Postat av: emily

Jag förstår! Frodo tycker inte särskilt mycket om tränsbett, han tippar in näsan bakom lod en hel del om jag inte passar honom. Så jag brukar mest försöka rida igenom sidorna på tränsbettet och sedan "ta itu" med formen de dagar jag rider på kandaret, som han trivs så enormt mycket bättre på och därför självmant tar stöd. Jag försöker att inte lyssna så mycket på hur man "ska" göra utan istället fokusera på vad han tycker - är kandaret bäst enligt honom, då är det bäst :-)

Svar: Ja det är ju den, vad som "är bäst" är inte alltid det hästen tyckter om! Mene ibland ska man lyssna på hästen och inte "dem som vet"
hoppbloggen.blogg.se

2013-09-16 @ 16:20:32
URL: http://livetmedella.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback