Sollentina Ridklubb
Datum ~ 2013-10-08 | Tid ~ 21:43:38
Plockade upp Jessica vid tunnelbanan för att ta med mig hästskötare för helgens tävling. Min trogne medryttare skulle själv tävla så hennes hjälp samt Mitra var att räkna bort. Fixade det sista med Skilla i stallet och lastade strax efter nio för att rulla mot Sork.
Väl på plats hanns det med frukost, se Madde när hon tävlade med Pompadou samt andas lite innan det var dags för vår tur. Madde gjorde en riktigt fin runda, allt var klockrent till hinder 7 där prinsessan fick hybris, därefter flöt slutet på bra igen. Snygg ridet och jag kände verkligen att jag var stolt över min bästa medryttare och hennes insats.
Malin hann dyka upp innan det var dags för mig att starta, hann med en kaffe då vi var i god tid medan Jessica promenderade med Skilla och Jessica nr2 tog hand om bustramset. Banan var geggig och riktigt blöt vid bangången. Fint flyt trots en liten fyrkantig ruta som tävlingsbanan bestod av. Inga större svårigheter mer än hinder nr3 som hade en stark reflektion från solen samt stod väldigt nära staketet (12m). Här var det extremt viktigt att Skilla hamnade på yttertygeln och att jag red direkt ur svängen utan att fundera speciellt mycket. 3an bjöd dessutom in på en linje på 4galoppsprång till 4an, det fanns alltså inte tid för misstag.
Framridning: Skilla kändes väldigt trevlig på framridningen, pigg frammåt och väldigt loss i sidorna. Mycket följsam och jag hittade en bra balans och sits i framridningen. Underlaget var djupt och man fick vara försiktig för att inte sjunka igenom och slita onödigt på fuxtrollet.
Framhoppning: Framhoppningen skedde i ridhuset. Efter lördagens omkullridningar var det med största försiktighet. För er som har tävlat i norr liknande det Skellefteå ridklubbs gamla underlag i gamla ridhuset. Skilla hoppade väldigt fint, kändes väldigt på och positiv. Lyckades vara "flickan med noll koll" på framhoppningen och nästan krocka med en konkurrent, tänk så tokigt det blir när man sitter i egna tankar. Skilla hoppade upp sig ordentligt och jag fick knipa mig fast vid några språng. Mycket härlig känsla och väldigt positiv!
På banan: Skilla var positiv och glad, härligt sug när startsignalen gick. Mot ettan stod hon emot och var lite fuxig, jag rättade detta metodiskt. Planterade rumpan i sadeln och gav henne en ordentlig påminnelse i första språnget. Därefter hittade vi trevlig bjudning som höll banan igenom. Skilla hoppade mycket väl, vägvalen flöt på och jag kände att jag red väldigt bra. Puttade på och bad henne öka där hon sackade in i svängarna och hon svarade direkt framåt utan konstigheter. Mycket lydig, följsam och positiv fuxdam i denna klass! Lyckades ta mig igenom grundomgången utan skrammel, ÄNTLIGEN en omhoppning!!
Omhoppningen flöt på bra, positiv och eggad häst. Det var så roligt att verkligen känna känslan som jag i tidigare inlägg beskrivit. Vi var ett team och vi jobbade tillsammans! Var så glad över den fantastiska känslan och lättad över att vi faktiskt kan jobba tillsammans att näst sista hindret var jag "klar". Hann plocka upp mot sista, bad om reaktion framåt fick ingen, backade snabbt hem men tyvärr inte tillräckligt. Där för första bommen! Min enda tanke var att Skilla kände min lättnad och bleck chockad att vi inte var färdiga och hann därför inte reagera. Resultatet i denna klass blev alltså 0+4 fel! Jag var extremt nöjd och väldigt väldigt lycklig!
Bangången till 1.20m var tillsammans med Malin. Lite klurig bana. Väldigt virrig banbyggare. Frågade honom "vad är distansen här" då han stod och flyttade på ena hindret och fick till svar 18.20, jag funderade "hur rider man då?!" diskuterade med malin och insåg att sken var enda möjligheten för att räcka fram då Skilla inte orkar samla sig på den nivån att klämma in 5 galoppsprång på en sådan kort distans. Promenderade vidare i banan som i övrigt var rätt logisk och hade ett trevligt flyt. Stegade om distansen igen när han lämnat banan - 17.20 stämmde rätt mycket bättre. Vilket skulle innebära 4vanliga galoppsprång. Skönt att jag dubbelkollade, hade blivit katastrof om jag lagt upp tempot på det avståndet...
Framridning: Kort om tid pga många strykningar så hann endast trava igång henne mycket snabbt och effektivt. Galopperade fram i ridhuset och kollade att allting fungerade.
Framhoppning: Framhoppningen flöt på bra, hamnade i ett "döläge" och fick förklaringen "du dör ju". Ändrade min ridning och såg till att jag aktivt var med i vad vi gjorde och hur vi gjorde. Då hoppade Skilla mycket väl igen och inga tveksamheter alls. Många riktigt bra språng där jag fick klamra mig fast för glatta livet. Underbar vardagslyx att man har en välhoppande häst som nästan hoppar en ur sadeln ^^
På banan: Redan vid startsignal fick jag samma känsla som i Stäket. Fuxstoet hade anlänt. Lärde mig av misstaget förra helgen och försökte korrigera detta innan hinder nr 1. Efter 3 volter och x antal bakutsparkar var det hög tid att hoppa första hindret för att slippa tidsfel. Där gjorde hon sin "fuxtrots" och sparkade en bom bara för att visa sitt missnöje. Redan på transporten upp till 2an kände jag att mjölksyran Skilla hade var extremt stor. Jag bestämde mig trots detta för att genomföra ritten och rida för att hjälpa henne på alla sätt. Hinder 2-3 flöt på väldigt bra och hon kämpade på fint trots förutsättningarna. Det känns så tydligt när hon blir tung i benen, tappar rygg och blir flack i sprången men hon var med mig trots allt. Hinder nr 4 var fuxen tillbaka och presenterade ett "tack men nej tack". Korrigerade henne ordentligt denna gång, fick ett nedslag på detta hinder men attityden hos Skilla förändrades. Följande hinder i grundomgången 5,6a-b flöt på väldigt bra. Eftersom denna klass var med den nya bedömningen får man trots fel i grunden hoppa omhoppning. Skilla hoppade 7,8,9,10 samt 11 felfritt och kämpade igenom hela banan!
Jag är så nöjd med söndagens resultat! 1,10m bjöd på en fantastisk känsla och ett riktigt boost för självförtroendet. 1.20m tog soppan slut men vi kämpade tillsammans. Hon uttryckte sin missnöjdhet, jag agerade och red för oss båda. Har nog aldrig ridit så mycket på tävling som denna ritt, hela kroppen var helt slut efter rundan. Kanske helt rätt då Skilla jobbade i motvind också att vi kämpade tillsammans och använde alla krafter på ett bra sätt.
Bra helg, bra känsla och en tävling där jag faktiskt vågade korrigera, vågade rida "fult" och faktiskt se det som utbildning och en del i processen för att lyckas!
Film från 1,10m kommer!
Kommentarer
Postat av: Anna
Äntligen!! Så skönt! Och även om hon blev trött i andra klassen, så himla bra att ni kunde kämpa igenom den, att hon tjurade ihop, du korrigerade och hon tog det för att fortsätta felfritt. Det är ju super! Så skönt att sluta säsongen så :) KRAM
Svar:
hoppbloggen.blogg.se
Trackback