Hade mina söndagslektioner igår. För er som har följt bloggen en längre tid blev mitt 5veckors vikariat förlängt och jag ska ha eleverna ända till jul. Att hoppa in för någon känns alltid tillfälligt och som en kortvarig lösning. Men när man har haft eleverna 8-9veckor och vet att det är några kvar känns det faktiskt lite mer permanent. I och med det, mer nogrannt att man har en röd tråd och att man ger bra feed-back efter lektionerna då man ska fortsätta instruera.

Gårdagens två första lektoner fick barnen träna på lättirdning för nybörjarna, i skritt och i trav. För att göra det lagomt jobbigt och för att få barnen att våga sätta tygd i stigbyglarna varerades långsidorna i skritt och i trav. Resultatet för lektionen var att många fick en "aha" upplevelse och förhoppningsvis fått kläm på det hela. Grupp nummer två fick en påminnelse om "rätt sittben" och jobbade mycket med omställningarn,  halvhalter och att rida mjukt vilket hästarna gillade otroligt mycket.

Det två sista grupperna fick jobba med sitsen utan stigbyglar. Ställning, omställning och rakriktning i en kombination med beröm. I veckan slog det mig att vi instruktörer, tränare och utbildare av hästarna allt för sällan berömmer våra hästar. Visst berömmer vi eleverna, men hästarna glöms oftast bort.

Jag som instruktör klargjorde för eleverna att jag är eran lärare och ni gillar väl att få höra "bra där, snyggt" och få höra att man är duktig. Jag tror det är på samma sätt för en häst. Dem vill alltid göra rätt och få beröm när dem  utför någonting som vi ryttare bett om. Därför gick jag igenom beröm (klapp) med mina elever. Att en klapp mitt i arbetet inte ska störa den vanliga ridningen utan snarare bli en del av ridningen. Hästarna och eleverna trivdes med detta sätt att rida och alla var mycket nöjda efter lektionerna.

Tyvärr råkade vi ut för några mindre missöden. Kände mig väldigt maktlös och något arg då en storhästryttare orsakade 3skenanade ponnysar och en avfallning. Förhoppningsvis var det inte mer än blåmärken och barnet satt upp och red efter en stunds tröstande på en något tryggare ponny. Tack till er som fanns där och hjälpte till.

Som ni säkert vet var det inplanerat hoppträning på kvällen med Melody tyvärr blev denna inställd då ägaren fick förhinder och kunde inte komma med hästen till träningen. Då jag jobbar precis innan fanns inte möjligheten att hämta hästen heller. Däremot fick jag ett oväntat erbjudande och hoppade ridskolehästen Pamela då den tilltänkta ryttaren var borta. En väldigt speciell häst och långt ifrån vad jag är van. Men med lite tid och teknik så fick vi några riktigt trevliga språng. Den hästen går endast fåtal lektioner på ridskolan och tanken är att hon ska säljas till en tuff hoppryttare om någon sådan dyker upp. Får man henne med sig tror jag hon kan bli riktigt, riktigt bra.