Nu har jag haft några dagar på mig och benat ut träningen som tog plats i onsdags. För er som har pratat med mig tidigare har jag varit osammanhängande och inte kunnat ge ett rakt svar. Jag tror jag har kommit till någon typ av beslut angående träningen, tränaren och framtida träningar.

1: Träningen i onsdags
(-) Var inte alls anpassad för mig och min häst. Visserligen är det svårt att veta vilka ekipage gruppen innehåller och nivån på dessa. Men som jag nämnde tidigare var övningen verkligen inte anpassad för en grön unghäst. Eller en unghäst 3,5år respektive 5åring överhuvudtaget.

Framridningen var lång och drog ut på tiden. Mycket dressyr med något konstiga övningar. Inte ens dressyrhästen som är tränad msv klarade av övningarna perfekt. Utdragen framridning och lång genomgång ledde till lite tid för hoppning och feedback.

(+) Tränaren koncentrerar sig på hästens rörelser och respons på hjälperna. Hästen ska vara skänkelstyrd och ej ridas med handen vilket jag anser sunt och bra.

Att sätta upp ett mål och se en framtid med sin häst var något han värderade högt, vilket var nyttigt och väldigt klokt. Oavsett om målet är en höjd eller en välriden häst ska det finnas en tanke.

2: Tankar / Åsikter
Efter träningen var jag ganska blank och kunde varken svara på hur jag kände och vad jag tyckte. NU när jag fått smälta intrycken och fundera lite har jag kommit till insikt.

Att komma på en träning med en så pass ung och grön häst var verkligen svårt och svårare än jag trodde. Där förlitade jag mig helt och hållet på att tränaren skulle "ro mig i land". Guida mig genom lektionen och anpassa övningen eller uppgiften utefter vad jag berättat innan om hästen och mig.

I efterhand erkänner jag att lägga ett sådant stort ansvar till en tränare som inte känner mig, hästen eller vår bakgrund kanske var dumt. Men jag har van att rida så. Att ha en utmaning, ha en tränare som vet PRECIS hur man löser det problem som uppkommer. Vad som krävs från mig som ryttare, och hur man kan hjälpa hästen på bästa sätt.

Däremot var jag facinerad hur han hjälpte det andra ekipagen. Det var mycket sanningsenliga ord som kom flygande i luften och han krävde perfektion. Vilket i sin tur ledde till koncentration och iver att göra rätt.

Buster som tränare tror jag är väldigt nyttigt för en satsande ryttare som vill se resultat och få en spark i rumpan. När jag och Skilla är mer rutinerade tror jag absolut att vi kan ta till vara på hans träning på ett bra sätt och få mycket roligt tillsammans. En välriden häst som rids för skänkeln och inte för hand är för mig ett drömscenario. Däremot är vi inte där än.

Att ingå i en träningsgrupp överhuvudtaget om gruppen inte består av endast unghästar och däribland gröna sådana blir hoppträning ett senare kapitel. Tillridning, vidareutbildning för att senare vara redo för träning är min framtida plan. Första träningen / hjälpen är inbokad på söndag för att få en start innan nyår. Då får den nya ryttaren känna på henne, hjälpa mig och visa "hur-man-ska-göra".

För självförtroendets skull, tror jag att Busters träningar kan vara både bra och dåliga. Jag tror det är viktigt att man vet vart man har sig själv, sin häst och vågar ta hård kritik. I dagsläget är jag lite för mesig för att höra för mycket gnäll och skäll. Förhoppningsvis växer detta bort i takt med att jag lär känna mig häst bättre. Det är jag näst intill säker på att det gör. För er andra som har koll, och kan ta den typen av kritik tror jag han är toppen.

Min framtida plan är att veckoträna för Buster med lite "as-kicking-träning" och månadsträna/terminsträna för Tomas Hammar som är mer pedagogisk och kan boosta upp mitt självförtroende till max. Då tror jag att nerbrytande och uppbyggande tar ut varandra och att resultatet blir framgångsrikt. En välriden häst som är trevlig på marken samt en uthållig och träningstävlad häst.