Är nästan för upprörd för att skriva om detta ämne men jag ska göra mitt bästa. Försöka att ge en så grundläggande information som jag möjligtvis kan göra.

Barrering har varit på tapeten i ridsporten ända sen slutet av 80-talet början av 90-talet. Ryttare som använder ohumana tillvägagångssätt för att hästen ska förändra och förbättra sin hoppteknik. Ordet barrering är ett samlingsnamn som kort och gott kan beskrivas som bestraffning för hästen.

Allt ifrån ryttare som rider an fel på hinder medvetet för att hästen ska bli rädd och bli försiktigare. Till tränare, ryttare och människor som slagit hästen i samband med språnget för en ökad språngkurva. I denna kategorin tillhör även där bommen höjs upp i avsprångspunkten för att träna bort hästens naturliga taxering och överhoppa sig över hindret. Den mest skadliga och rent horribla typen av barrering som vi hästmänniskor får skälvan för är dessa skydd. Ryttare som placreat nubbar på insidan av damasker eller senskydd för att "lära hästen". Dessa nubbar skadar inte hästen så länge den inte slår i, och detta är en olat och måste tränas bort, anser det människor som använt sig av denna metod. För mig som genuin hästmänniska och även tävlingsryttare är detta en otänkbarhet. Att straffa min häst och skada den finns inte i min värld. Men tyvärr tänker inte alla så, och när det handlar om stora pengar är en häst hit eller dit inte hela världen. Åren har gått och vissa av dessa metoder används även idag, vilket är skrämmande. Vi lever på 2000-talet men använder metoder som borde varit förbjudna redan innan dem blev populära.

I dagsläget är reglerna hårdare med barrering finns på var och varannan tävling. Inte i samma utsträckning som jag nämnde ovan men på ett mer svåråtkomligt sätt. Vanliga damasker / teknikskydd.

Hästar med dålig bakbensteknik har fått frambens senskydd bak, långa teknikskydd eller i extrema fall tunga skydd. För en människa som har någorlunda vett och koll på hästens exteriör kan man lätt se skillnaden på hur ett framben och ett bakben ser ut. Att ett frambensskydd skulle sitta optimalt på ett bakben är för mig en stor gåta, och en omöjlighet. Ett frambensskydd som sitter på ett bakben ger varken senan eller kotan någon större plats eller stabilitet. Ska hästen hoppa med dessa skydd kläms senan ihop och hästen känner då ett obehag.

Reglerna för att skydda våra älskade hästar mot felaktiga skydd, barrering och andra otillåtna metoder har skärpts. Än är det långt kvar, men vi har en början.

I dagsläget vägs benskydden på det större tävlingarna för unghästar om någon tvivel om effekten finns. Om vi ser till vårat eget land blev två unghästar diskvalificerade just av denna anledning under unghästchampionaten. Damaskerna vägde då 1hekto för mycket och ansågs skadliga för hästen.

Under dessa tävlingar i Flyinge såg man unghästar med otrolig teknik, teknik som på en unghäst aldrig skådats tidigare. Dessa ekipage blev ned dömda av domartrion då dem betvivlar att hästarna tränas humant. Dem kan inte garantera något, men för säkerheten och hästarnas skull blev poängen låga. I panelen satt Åke Hultberg (OS ryttare 1972), Paul van Haalem (Holland) och svensken Peter Eriksson.

Att barrering fortfarande existerar skrämmer mig. Främst när det förekommer bland hobbyryttare på regional nivå. Det är dags för en förändring. Vi genuina hästmänniskor måste ta vårat ansvar och stå upp för våra djur innan något  tragiskt händer.