En känsla som måste upplevas
Åkte ut till stallet efter jobbet för att mocka och även rida. Visste inte om jag skulle ut själv eller om Hanna och Wella skulle följa med. Till min stora lycka följde Hanna med ut och vi lät hästarna jobba på i ett högt tempo. Jobbade lite smått med ställning och stödet i den höga handen i framrideningen. Sen blev det en hel del galoppjobb. Påfrästningen blir hög för Skilla då fokus ligger både fysiskt och psykiskt. Fysiskt är det utmattande och konditionsträning att galoppera länge med tempoväxlingar, psykiskt för att ha Wella gemsides.
Lite lätt svävandes på moln kan jag meddela att jag för första gången släppte Skilla idag. Hon fick trycka på ordentligt i galoppen och visst fanns det mer att ge, men där blir jag lite bangen. Gemsides galopperade vi mot Ansmark i en väldigt hög fart. Hästarna flåsandes och laddade till hovspetsarna flög vi genom luften. Jag känner mig lycklig och lite barnslig när jag tänker tillbaka på känslan. Att få vara tom, fri och flyga fram var det länge sedan jag fick göra och OJ vad underbart det är. När jag beslutade mig för att lägga av med hästarna och fokusera på dansen, träningen och hälsan var det alltid någonting jag saknade. Precis den känslan när man släpper allt och låter vinden slå emot ansiktet, precis den känslan fick mig att komma tillbaka.
Hästarna skötte sig otroligt bra och på hemvägen fick Skilla ligga lite före Wella som på bortvägen låg en hästlängd före. Ärligt försökte jag hålla jämna steg med Wella på tillbakavägen men hemåt är det extra svårt att hålla Skilla. Lyckan i hästen var så enorm att jag lät henne hållas, hon dummar sig inte. Sticker inte, drar inte utan ligger bara på i lycka, när jag bromsade eller Wella närmade sig luftade hon lite "släpp mig, släpp mig mamma, jag kan - springa fort fort fort". Skrattade och lät henne forsätta en stund till. Avslutade i en kort och samlad galopp, vi lät hästarna trava av och skritta länge.
Ryttarsällskapet är verkligen det bästa, trivs som himla bra att det är fånigt. Hästarna verkade minst lika nöjda, Wella blir barnslig och Skilla är glad över att någon törs busa med henne.
Inatt kommer jag sova gott!
Imorgon blir det hoppträning!
Är otroligt laddad och kan knappt hålla energin i styr, har lektioner för eleverna innan men största fokus ligger på hoppträningen. Ska be mamma filma med digittalkameran för att förhoppningsvis kunna publicera på bloggen efter träningen. Som ni vet fungerar det inte med våran videokamera så jag försöker mig på något nytt.
Lovar att fotografera så fort vädret är lite bättre och hästarna kan posera fint i hagarna som nu är skottade!
Att känna vinden i håret, inget kunde stoppa oss. Det var precis vad som gjorde denna dag perfekt!
Ja! Filmen var grymt bra från början till slutet,
och jag tror alla i salongen snyftade då & då :P
Dom kommer att stå på Hippologum en natt för att sen fortsätta till Högbo :)
Ja jag brukar kunna hålla mej ifrån att snyfta till men det gick inte när alla andra gjorde det :P
SV: Ja verkligen! :D Pollen skippar jag också. Har redan börjat reagera på det.
Linnea; Då kanske man måste ta sig dit och se den! Måste varit rörande om det var snyft i salongen!
Linnea; Åh skönt att dem får stanna av lite, resan blir så lång om man ska sträckköra sen har man trötta hästar när man kommer hem. Skönt att dem får andas ut och vila lite i Umeå.
Det blir så ibland, när det berör och sen är det alltid känsligt om andra snyftar!
Jenna; Nu håller vi tummarna och hoppas att snön försvinner, pollen kan försvinna tillsammans med snön!
Jo verkligen, det tar 4timmar till Umeå sen vet jag inte hur länge det tar därifrån till Högbo. Tävlingen börjar inte försen lördag men då ska ju ponnyerna orka hoppa också :)
Linnea; Lagom första resa för att sen åka den långa ner till Högbo. Bäst är när man kan dela upp resan sådär så att dem inte är supertrötta och stela när man kommer ner!