Lektionerna gick enligt planerna igår och hästarna skötte sig riktigt bra. De tre första grupperna fick rida barbacka vilket gick väldigt bra både för eleverna och hästarna skötte sig otroligt bra. Därefter var det fjärde gruppens slutprov på skänkelvikningar. Jag hade satt upp en krånglig övning som tvingade eleverna att hålla superkoll på ytterhjälperna och att vara tydlig i omställningen. Till en början var det toksvårt men efter en stunds nötande fick vi bra resultat. Nöjd och glad med detta dressyrblock och nästa vecka börjar ett hoppblock som följer tre veckor framåt.

Hoppträningen igår var fokus på banhoppning. Någonting som varken vi som ekipage eller Skilla som häst provat på förut. Vi fick rida fram självmant som vi skulle gjort inför en tävling och därefter börja hoppa fram. Tävlingsrutin och tävlingsförberedelser innan det var dags för banan var något vi fick visa kunskap på.

När vi värmde upp hästarna för att sedan börja hoppa fram kände jag redan från början att Skilla var okoncentrerad och flamsig. Inte sitt värsta jag, men hon var inte med mig som hon varit det senaste veckorna. Lite halvdant försökte jag ändå rida fram och så småningom hoppa fram.

Framhoppningen bestod av ett litet hinder, ett räcke och en oxer. Hanna pratade mycket om hur hon brukar hoppa fram, attityd och känslan av att "äga sitt hinder" på framhoppningen. Våga bygga om och ge just din häst bästa förutsättningarna för att lyckas på den kommande banan. Skilla hoppade stort och scoopade igenom ordentligt vilket fick mig att segla långt upp bland molnen för att sedan landa hårt och stumt på min arm (fortfarande i sadeln). Min ridning var långt  ifrån felfri och jag slarvade mycket med smådetaljer vilket störde mig otroligt.

Väl dags att hoppa banan var jag väldigt nervös. Att hoppa bana kräver en lydig häst, en snabb ryttare som håller koll på allt för att ge hästen bästa möjliga förutsättningar. Sen att vi inte hoppade fram på några linjer utan skulle hoppa banan direkt gjorde mig väldigt nervös. Hinder nummer ett, två och kombinationen var katastrofalt från min sida, därefter började pressen släppa och jag kom till någon sorts ridning.

När vi hoppade om banan för andra gången gick det betydligt bättre, inget hundraprocentigt flyt men med helt godkända resultat. Hoppade om två linjer i slutet (linje 3-4) och fick en väldigt bra känsla.

Det finns väldigt mycket att jobba på och vi är långt  ifrån synkade men det känns ändå som att vi börjar hitta varandra mer och mer. Det två sista linjerna sista gången var verkligen underbara, känslan var helt rätt, Skilla var helt rätt och då kunde jag komma till en bra ridning. Att komma till den ridningen direkt är någonting jag måste träna på. Än är vi väldigt gröna tillsammans men framstegen sedan första träningen är enorma. Vi skynda långsamt!