Under gårdagen kom min gamla vapendragare Emily Töyrä förbi och lånade Skilla. Hennes ridabstinens har nått sina yttersta gränser och därför fick hon prova Skilla. Ett dressyrrpass för att "prova-på" och känna sig för lite stod på schemat. Skilla skötte sig bra och Emily fick en ärlig och bred syn på allt vad det innebär att äga en häst som Skilla med mycket nerver.

Efter ridpasset såg Emily nöjd ut och Skilla var loss i båda sidorna efter tisdagens hoppträning. Att höra fina ord om mitt hjärta värmde och var efterlängtat. Andras goda uttalande är alltid något som uppskattas, och att höra att "det ser lättare ut än det är" ger mig också lite cred att jag gör ett bra jobb där uppe.

Nästa steg efter morgondagens hopptävling blir att besulta om dressyrtävlingen blir av eller inte.
- Debutera i Sikeå eller inte?