Dagens stallvisit blev tillsammans med Hanna enligt följande.

- Stalluppförande
- Longering
- Ridning

I stallet konstaterade jag våra problem som uppstått med hovslagare med mindre lyckade resultat. Detta kom vi framt till då hon komenterade den bristanade hovvården. Det är 2veckor sedan hon skoddes sist och hovarna är väl inte riktigt som man skulle önskat.

Problemen kring skoningen uppkom under julhelgen när jag inte kunde medverka, och Skilla nyligen hade skadat sig under hakan. En panikartad situation uppstod som min häst kommer ihåg och försöker utnyttja i dessa lägen.

Med hjälp av Hanna jobbade vi med detta idag, jag stod mest som ett fån och kände mig överflödig men fyllde tydligen en funktion. Efter ett uthållighets test efter lyckad övning så avslutade vi med massor av beröm och förhoppningsvis kommer Skilla ihåg detta till nästa gång. En ny hovslagare kommer att tillkallas och vi kommer sjävklart träna på detta hemma under tiden. Vi skulle fortsätta med den psykologiska biten senare i veckan.

Longeringen på uteridbanan gick riktigt bra, med hjälp av underlaget blev Skilla väldigt uppmärksam på sin uppgift och skötte sig riktigt bra.

Därefter hoppade Hanna upp, red runt systematiskt på banan och hade en plan med allting som skedde. Som läget är just nu har Skilla stora svårigheter med tilliten och möjligheten att hitta lugnet. Därför måste allt som sker ske av en anledning, och med möjligheten att på ett harmoniskt sätt lyckas med sin uppgift.

Ångestkänslan som fanns under gårdagen var helt klart borta och när möjligheten att lyckas gavs, skötte hon sig exemplariskt. Att hitta bjudningen och avspändheten är fokus innan några högra krav ställs.

Dagens övningar kunde ridas i alla gångarter med både mig och Hanna på ryggen vilket kändes otroligt skönt. Att galoppera på henne avspänt, lugnt och samlat är något jag endast känt ett fåtal gånger tidigare. En underbar känsla som jag måste bidra med rätt hjälper och tänk för att hon ska lyckas med. När allt föll på plats så var hon bättre än många gånger förut.

Självklart är vi långt ifrån klara med detta problem, men i dagsläget har vi nog kommit fram till vad som blivit fel och hur vi ska gå tillväga. Prövningar kommer vi alltid att stöta på, men med rätt hjälp och sinnesstämning kommer detta lösa sig och bli otroligt bra.

Fram till idag har jag nog inte insett hur känslig häst jag har. Att sitta på en häst som är så rädd för att göra fel som hon är, är för mig något nytt. När jag visar henne vägen på ett harmoniskt sätt så slipper vi alla dessa problem. Ingenting av gårdagens "skolor ovan mark" visade sig idag.

Kanske får man tänka ett steg längre och hitta tillbaka till lugnet och harmonin för att mötas halva vägen.