Idag var den första riktigt hoppträningen för mig och Skilla.
Den som ägde rum innan jul kan jag inte riktigt kalla hoppträning då ingenting var anpassat för oss, och träningen bestod mestadels av stillastående.

Idag tränade vi för Hanna Heikkinen men massor av olika övningar och betydligt högre svårighetsgrad än jag förväntat mig. Jag blir lätt i tankarna " jag kan inte, det går inte" när jag känner mig osäker. Men se på tusan, vi gjorde allting som var tänkt från början och hon skötte sig riktigt riktigt bra.

Sen att jag red under all kritik och kände mig som ett otroligt dåligt stöd för henne är en annan femma. Hon skötte sig bra och vi har mycket att jobba på. Men framtiden ser ljus ut bara jag tuffar till mig lite och sätter tydligare gränser blir det toppen!

Fick mycket uppmärksamhet och många fina kommentarer!

Förhoppningsvis tränar vi även nästa tisdag på samma tid och för samma tränare. Som planen ser ut nu ska vi hoppa några språng flera gånger i veckan för att "avdramatisera" det hela. Åker nog in till helgen för att skutta lite.