Kvällens kalla väder satte verkligen stopp för en uteritt i skritt.
Efter dagens två träningar och några frusta stunder i ridhuset så var det dags att kvälla i stallet.

Träningarna gick väldigt bra, trots att man inte alltid börjar på topp slutar det oftast i skräll. Otroligt nöjd och stolt över min gulleryttare som kämpar och kämpar. Det är inte alltid så lätt, främst inte när man har ofantligt höga krav på sig själv. Men till sommaren kommer kaos vara ett minne blott. Trots att starten var knackig och jobbare än någonsin var resultatet väldigt väldigt bra. Ponnyn är som roligt, även om hon är katastrof till en börjar slutar hon alltid som en dröm. Ponny nr2 fick dressyra och hoppa lite som avslutning. Kombinationen samt träning av känsla gav en funderare hoppas jag. Höjden var inte fokus utan känslan och inverkan som vi jobbade med förra gången. Uppföljning på denna ryttare kommer ske under morgondagen för att reflektera över träningen.

Kvällningen i stallet drog ut på tiden då det blev mycket prat och diskussioner. Vissa trevligare än andra, ursh jag blir nästan lite ledsen. Börja snacka erfarenhet sådär, hm du har nog missat vad och vem jag är lite.

Uppdatering kring min stjärna är att stygnen är nu plockade, trots mina stora tvivel. Gick det med underbara Johanna och matgivar Ingrids hjälp. Själv fick jag stå några meter bort då jag var för nervös för att vara till någon större hjälp. Alla stygn är bortplockade och förhoppningsvis läker såret fint sekundärt det som krävs. Rent ska det hållas så länge det är annat än sträck, till min häst förtivlan som tycker rengörningsbiten är äcklig.

Idag var första dagen jag gjorde stallsysslorna själv efter min olycka med armen. Verkligen ingen hit, men med fart han jag göra klart det viktiga innan smärtan kom. Jag trodde jag var redo för "större utmaningar" men icke. Verkligen inte populärt och armen dunkade fint eferåt. Jaja, det är gjort och ibland måste man härda, idag var en sådan dag.

Imorgon blir det att vikariera på ridskolan och elevernas första lektion efter juluppehållet. Johanna åker bort och jag ska få stå som ridlärare. Roligt med träningsgruppen som sista. Dem brukar få en "aha" upplevelse när jag trampar in i ridhuset och hoppas på något liknanade imorgon. Övningarna och hästlistorna har självklart Johanna gjort för att rätt ryttare ska sitta på rätt häst i en passande övning. Ser fram emot detta. Däremot kommer det kännas konstigt att "lämna" tillbaka söndagar som jag tagit hand om under hela hösten. Kommer säkerligen hälsa på under hösten och se hur det går för dem nu när Emelie är tillbaka. Tisdagarna kommer jag ha som vanligt, säkert med en del nya elever och massor med mål inför våren, tänka sig vi går mot vår!!

Vad släpar er ut i motgång när vädret är hemskt?!