Åkte till stallet innan jag började jobba för dagen vilket kändes väldigt motigt när jag skulle klättra ur sängen. På väg mot stallet möttes jag av solsken och tre glada stallkamrater. Klockan tio var jag, Emelie, Bavaria och Skilla redo för att möta upp Anna och Salle för en mysig morgontur.

Ridturen gick riktigt bra, lätt arbete i lagomt längd. Emelie och Anna ska tävla dressyr under morgondagen och trimmade lite för det medan jag själv motionerade och nöjt av det underbara vädret.

Jag är så lycklig över att ha den häst jag har. Hon är så fin så fin!
- Inte allt lätt och en stor utmaning många gånger. Men hon är så vacker, fin och rolig att rida. Något jag hade som kriterie när jag köpte häst. Jag ångrar inte en sekund att jag valde just henne.

Utmaningen är ibland överväldigande och känns "för svår" för någon som mig. Men jag menar, fel gör vi alla. Motgångar får vi alla men det är de små sakerna som måste avgöra om det är värt det i det långa loppet.

Att få känna sig lugn, trygg och glad när man träffar sin häst, då tror jag man hittat ganska rätt!
- Tävlingsabstinensen är enorm. Det som lockar mest är tävlingsförberedelserna, att få fixa, göra sig fin, knoppa och packa all utrustning är halva nöjet. Att upptäcka nya tävlingsplatser, meeting helg och annat kan jag knappt bärga mig för innan det är dags. Ett långtsiktigt mål är att nästa vår åka tillsammans med Hanna och Emma ner till Sundsvall och tävla!

Nu blir det sömn för att förhoppningsvis ta sig upp och titta på seriedressyren omgång tre som går av stapeln på anläggningen imorgon. Med start 09.00 för LC klassen ska jag stå beredd är min tanke.

Lutar mot att jag ska hålla lektioner under eftermiddagen med "mina söndagselever". Det känns lite svårt, jobbigt och faktiskt lite motigt. Först var dem bara Emelies, sen blev dem lite mina, nu är dem Emelies igen. Tänk om dem inte minns det jag lärt dem? Återstår att se hur det blir med kvällen imorgon!

- Vad är det ni ser fram emot mest på / inför en tävling?