Efter förra veckans hoppträning har jag tänkt mycket. Både på vad tomheten berodde på samt vad jag kunde förbättra som ryttare.

Från förra träning och fram till nu har upplägget på min vardagsridning förändrats ganska mycket. Metoder, träning och eftertanke efter mina ridturer har förhoppningsvis gjort mig klokare.

Inför dagens hoppträning bytte jag bett till det jag tävlat på under hela säsongen. Något kortare och i mässing till skillnad från det som följde med henne och det jag vanligtvis rider på. Fick en bra känsla och Skilla trivs väldigt bra på detta bett.

Började framridningen med graman, Skilla kändes väldigt fokuserad och med på noterna. Hela framridningen var väldigt odramatisk och hon jobbade på i en trevlig form i alla gångarter. Hade en bra takt och lagomt tempo även i galoppen som brukar vara den kritiska delen. Båda galopperna fungerade utmärkt och hon bibehöll en god balans även i övergångarna.

När det var dags att hoppa fram som uppvärmning behöll vi gramanen en stund. Hittade ingen bra känsla och hamnade på efterkälke med eftergiften. Istället för att följa med direkt framåt så tar jag handen mot mig rundar av innan jag följer med fram (som en skidåkare). Varför jag gör så kan jag tyvärr inte svara på, förmodligen för rädslan att gramanen ska bli för lång och Skilla ska fastna. Men risken att det ska hända är obefintlig, så tyvärr spökar det lite väl mycket i mitt huvud. När vi plockade bort gramanen hittade jag en bättre ridning och en bättre känsla.

Banhoppningen var till en början helt okej men det satt inte riktigt alla bitar. Lite för mycket tryck och lite för mycket vilja från min sida. Kom bra mot hindren och sista galoppsprången skjuter jag iväg henne lite, vilket hon svarar på genom att hoppa långt och skjuta iväg. (Som mina hjälper säger åt henne att göra).

Hittade några bra språng och kom till bättre ridning mot slutet av träningen. Skilla väntade kvar väldigt fint i många lägen, då gäller det för mig att våga rida på lagom mycket fram. Inte stressa men bibehålla trycket även fast hon ska vara lugn. Den där gränsen är hårfin och än är vi bara och snuddar på den. Men snart är vi där och känslan är otrolig när det väl klickar.

Jobbade med olika linjer under träningen, en kombination och vikten att rida distanser rätt. Linjen från oxern-räcket skulle ridas på fyrafram eller fem tillbaka. Vi provade olika tekniker för att hitta flyt, första gången var jag för skarp och lättade ur för sent. Andra gången när vi fick ett långt språng in lämnade jag henne och fick en knackig distans. Sista försöket när jag förändrade min ridning drastiskt så gick vi (hör och häpna) på tre, utan att ta allt vi har. Så för er som inte sett Skilla, hon är väldigt flexibel och storgalopperad!

Fick till alla distanser hyffsat bra till slut, några bättre än andra. Men grundformen idag var väldigt bra, några riktigt trevliga språng och en god ridbarhet mellan hindren. En bra balans och trevlig takt i galoppen som tidigare varit sällsynt har börjat infinna sig mer och mer.

Ser fram emot nästa veckas träning, nu blir det ett lugnt pass imorgon med jogg. Sen är det träning och jobb som gäller till nästa träning. Härifrån ska vi upp, och en dag ska vi finnas på himlen och lysa klarast av dem alla.