Så med facit i hand så var gårdagens träning bara början på något som skulle jaga mig kommande timmar. Åkte hem efter träningen och påtade ihop ett inlägg till er kära bloggläsare. Här kommer en något bättre sammanfattning av gårdagens träning.

Skilla var trevlig, har börjat runda mer i galoppen och samla sig när man ber om det. Ridbarheten har verkligen vuxit från 0-5 på bara några veckor. Än är det en bit kvar men vi har tagit några stora kliv!

Vi jobbade med enkla hinder, hoppade fram på en 5,5a där Skilla fick hoppa upp sig lite. Gäller att hon plockar upp frambenen också och sätter sig när det finns lite om plats. Avslutade denna på 115-120 någonstans där. Jag var inte rädd (konstigt nog). Red inte överdrivet bra men hon löste det fint ändå min lilla pärla.

Resterande bana bestod av lite linjer och bågar där vägen var avgörande för hur språnget och nästa anridning skulle bli. Blev lite nappig och backade något på fel ställen och glömde bort att möta upp med ben när hon bara väntar kvar och är lugn. Den lugna Skilla är något ovanlig för mig, den heta och ystra behärskar jag bättre och har bättre koll på. Så nu gäller det att lära sig rida den något mer sansade Skilla.

Avslutade med att hoppa en bana på tävlingshöjd och rulla på två varv och en extra linje för att hitta en bra anridning och ett bra flyt. När jag började rida och infinna mig på samma planet som min häst så började det likna något. Min insats var helt klart under all kritik, Skilla däremot var duktig.

Åkte hem och låg med migrän hela kvällen / natten / morgonen. Idag är jag förstörd och inte alls återställd. Världens bästa Rebecka har motionerat min stjärna idag. Imorgon blir det dressyträning!