Lördag: Började träningen med att rida markarbete där Nizar kollade dagsformen och från vilket håll problemen skulle bemötas och lösas. Samba har sedan tidigare problem med framåtbjudningen och accepterandet av skänkeln. Detta resulterar i att hon upplevs trutig fram och stel i sidorna. Första tanken blir då att lossa och lösgöra fronten för att sedan hitta ett flyt. Nizar valde att bemöta problemet från andra hållet, strunta i böjning, ställning och relationen till bettet helt och hållet och få igång bakdelen och bjudningen först. Det kändes väldigt motsägelsefullt och forserat en lång stund. Samba höll dock gott humör och svarade bättre och bättre på hjälperna. När framridningen var avslutad var hon svettig, nöjd och med på vad som gällde för detta pass.

Träningen byggde på böjning, tempoväxlingar och inverkan. Vi började med att jobba böjda spår med utgångsläge medellinje. Trav över en bom, tempoväxling uppåt, volt, tempoväxling, bom åt båda hållen. Detta bygdes senare upp till mindre hinder där övningen flöt vidare. Här var det viktigt att alla förhållningar gick uppåt och att hjälperna gick igenom omgående för att hinna med alla vändningar och tempoväxlingar. Mycket styketräning och centrering kring inner bakben. Detta var enormt jobbigt för stora Samba, men hon kämpade så fint och hade en enorm inställning och bad om hjälp och kämpade vidare. Lillskruttan skötte sig helt klart exemplariskt och jag är imponerad över hennes insats och inställning.

Söndag: Andra dagen på denna träningshelg med blandade känslor innan träningen. Skulle Samba reagera negativt eller positivt på gårdagens träning, och hur mycket skulle träningsvärken påverka. Anki hade dock informerat i dressyrsammanhang går Samba alltid bäst dag två, så var även detta fall. Redan i framridningen var hon med på hjälperna och svarade frammåt utan större protester eller motsägelser. Lydigare och mer framme för hjälperna trots en kortare framridning då hoppningen skulle ta krafterna och inte framridningen.

Denna dag var övningen uppbygd utifrån medellinjen där en kombination var placerad, båge före och efter kombinationen vilket gav övningen hundratals möjligheter och variationer. Vi jobbade först med böjda spår att hoppa fram för att sedan värma upp på kombinationen. Därefter knöts det hop och vi hoppade båge, kombination båge. Skillas problem är alltid att hitta rätt galopp emellan alla byten och luftsprång som hon hinner med i vändningar och transportsträckor. Problemet med Samba var raka motsatsen. Den galopp hon fick från språet höll hon oavsett om vi vände åt ett annat håll. Vi jobbade mycket med detta och med lite utbildningstänk / korrigeringar blev det till slut riktigt bra. Känslan var bitvis jobbig då korrigeringarna kändes bryska, men uppfattades inte så - och ansågs nödvädniga så där fick min känsla backa.

Träningen avslutades med en mindre bana mot slutet och Samba fick agera vuxen häst och vända massvis och hon fick använda sina sista krafter. Både häst och ryttare var trötta efter helgen, belåtna och väldigt glada skrittade vi hem under söndagen. Samba skötte sig extremt bra och förbättringarna på det få gånger jag ridit henne har verkligen varit enorma. Inställningen har verkligen förbluffat mig då jag förväntat mig mothugg och lite bråk, men detta har jag helt sluppigt. Träningshelgen var fysiskt krävande för Samba och mig. Men hon kämpade, bad om hjälp och kämpade vidare. För mig är det mer värt än att hoppa högt och träna på det vi redan kan. Duktiga stora bebishäst!

Erfarenheten av att rida Samba för en tränare som sett mig på min röda heta studsboll var väldigt nyttig. Att hitta en ridning, anpassa och förändra det som vanligtvis går på rutin var utvecklande och en utmaning. En utmaning som jag är glad att jag tog mig an och blev erbjuden. Gick med ett leende på läpparna från träningen, eftertänksam men nöjd över helgens prestationer och framgångar.