Pass två med det 10-åriga stoet ägde rum under lördagskvällen. Samma upplägg som första mötet där stoet fick lukta på utrustningen och därefter sadlas och tränsas. Stoet var glad och positiv och vi fick ledsagare första varvet på ridbanan. Fokus även på detta pass var att hitta framåtbjudningen och alltid tänka framåt. Ägaren till stoet föreslog att vi skulle skippa linan och hon skulle endast agera markhjälp om vi stötte på problem under passet.

 

Skrittade fram och hittade mer framåtbjudning i skritten än under första passet. Stoet kändes positivt och arbetsvilligt. Jobbade med raka och böjda spår, igångsättningar och mindre tempoväxlingar. Under passets gång jobbade vi i två gångarter med ok resultat. Stoet visade tveksamhet vid två tillfällen men fortsatte snällt framåt efter lite övertalning. Efter denna meningskiljaktighet blev stoet positivare och i samrådan med ägaren provade vi ytterligare en gångart. Stoet tog hjälperna väl och vi har efter detta pass även provat oss på att galoppera. Stoet var väldigt nöjd efter passet och skrittade snällt av i paddocken.

 

Skilla vilar fortfarande och kommer att göra det enligt planerna. För att sysselsätta mitt hjärta har hon nu fått en vän! Den vita sagoponnyn Milton står nu och delar gräs med Skilla i hagen. Hästarna trivs bra i varandras sällskap och håller mer än sams.

 

Under lördagskvällen fick jag ett meddelande av stoets ägare att jag skulle medta fina kläder då filmning av pass tre skulle ske! Spännande trots min fobi för dokumentatation. Nyttigt och väldigt positivt ur stoets synvinkel. Förhoppningen för er läsare blir alltså bilder och film framöver av vår framfart!