Som så många andra skriver på bloggar, i tidningen och på facebook så diskuteras ämnet "stilbedömning" extremt mycket. Jag har väldigt mycket åsikter, väldigt mycket bas att stå på i mina uttalande men har hittils hållt mig HELT utanför. Dels av taktiska skäl, del av personliga skäl men sugen har jag definitivt varit. Jag har strykit under andas uttalande som jag står för, och håller med om - men har egentligen aldrig kastat mig in i kriget.

 

Så då är frågan, ska man, eller ska man inte. Ska man stå på sidan och låta de "uthängda" ta smällen, föra talan och argumentera för beslutet. Eller ska man kasta sig in i kriget, som en soldat och läxa upp dem som inte kan betee sig? Diskussionen är så banal, den är på SÅ låg nivå, men vill man skaffa sig bloggvisningar, tittarsiffror eller hetsdiskussioner är det ett väldigt passade ämne, och helt rätt i tiden.

 

Avvaktar något innan jag beslutar om jag ska ge mig ut på krigsstien eller inte, mina åsikter är väldigt fasta, jag har delat med mig av några. Men mycket är osagt, det finns två sidor av två mynt.

 

Kriga för barnen,priserna, hästarna, sporten eller mästerskapet?