Just den där känslan!
Datum ~ 2013-10-02 | Tid ~ 18:39:00
Åkte ut på förmiddagen för att hoppa tillsammans med Malin och Cornetto. Vi valde att fokusera på markarbetet och hitta flytet och rytmen då det oftast är där vi falerar båda två som ryttare, och som ekipage.
Här är en snygg, väldigt hemmagjord skiss på dagens övning. Långsidan närmast utgången bestod av 7st studs där varannan var låg och varannan var hög för att jobba igenom hästarna ordentligt. Den bortre långsidan bestod av ett räcke med "tomtehattar" under, tre cavalettibommar samt en paralelloxer uppbyggd med plank och bommar. Jag joggade fram Skilla precis som vanligt, upplevde henne mycket mer positiv och framåt än under gårdagens uteritt vilket var en glad överraskning. Något käftig och lite strul i truten gjorde att jag beslöt mig för att rida en mycket bra övning som jag rakt av snott från Ted Netterquist's träning. Där jobbade jag med volter runt materialet vi hade på den bortre långsidan i galopp. La upp stigbyglarna och jobbade med att forma henne på miniatyr galoppvolter, avbrott skänkelvikning och ny fattning runt nästa material i en samlad galopp med bibehålld aktion. Här släppteSkilla igenom mycket bra och kändes bättre i munnen än innan! Vi övergick till att trava cavalettibommarna i båda varven för att sedan knyta ihop en del av säcken genom att hoppa "tomtehattarna" vända runt oxern, bryta av och trava cavalettin. Här fick jag något problem med avbrotten då fröken fux har lite väl mycket käft ibland och samlar sig fint men bryter inte av. Skam den som ger sig lyckades jag dock hålla rätt gångart när vi val travade över första bommen. Delmoment två i markarbetet var långsidan med studsserien. Här jobbade vi på väldigt låga höjder första rundan för att minimera risken av plockepinn på C då han fortfarande lär sig att hålla koll på benen. Skilla fick träna på att inte accelerera och faktiskt jobba igenom trots att det inte var någon höjd på serien. Därefter höjde vi upp den något för att hästarna ska tänka till och bli snabb i framtassarna. Skilla hoppade mycket bra och fina runda språng och jag kunde hålla kvar i handen och hålla henne "från" bommarna utan att bli fast. När detta fungerade bra red jag "bana 1" som bestod av cavalettin till studsen för att sedan hoppa oxer till räcke på båge. Skilla kändes fin och följsam även om oxern dök upp tidigt så löste hon det mycket bra. "Bana 2" valde jag att höja nivån både tekniskt och hinderhöjd för att verkligen tänka själv och jobba med markarbetet. Denna bana bestod av: Cavalettin till studsen, endast oxer ner till kortsidan, avbrott cavalettin uppåt, fattning, endast räcket, ner till studsen och avsluta med oxer, räcke på böjt spår. Allt flöt på bra tills vi skulle hoppa oxern. Jag tappade ögonmåttet och la en volt med en skrikandes malin på bakcen och en irriterad häst "DU LÅG JU RÄTT" vilket Skilla höll med om. Jag vet inte vad det var, men något gjorde mig osäker och jag vågade inte understödja och låta henne gå. Nåja, hoppade om oxern direkt och vi hamnade i samma läge men jag litade på min häst - oj vad lätt det blev helt plöstligt. Därefter fick vi provlem på räcket efter cavalettin. Jag hamnade i passivitet och Skilla blev "stum" i språnget. Hoppade om räcket för att sedan avsluta med att hoppa oxer-räcke och till sist studsen. Denna gång hittade vi ett fantastiskt flyt in på oxern och en mycket bra båge till räcket och avslutade med en kalasstuds! Tänk så roligt det kan vara att göra något så enkelt! Skilla var SÅ positiv, jag kände att jag red väldigt bra överlag på träningen förutom missen på räcket en gång och oxern en gång. Däremellan var det riktigt bra! Fina runda språng, positiv och glad häst som verkligen var med på noterna. Sen, riktigt bra ridning där jag kan vara stilla utan att bli passiv och inverka utan att störa. Jag måste få förklara att min negativitet som hängt över bloggen och min vardag just beror på liknande pass som denna. Sedan flytten till Stockholm har jag verkligen kännt att min lägstanivå har blivit SÅ mycket bättre, så ofta. Inte alltid självklart, vi har haft många "mellangrädde" träningar och pass men lägstanivån har varit så mycket högre. Det är därför jag blir så ledsen när jag känner att vi är så mycket bättre till vardags att det borde märkas på tävling. MEN, som jag sagt tidigare när vi är ett team så är det så mycket bättre på alla plan. Just därför ska jag ta med mig dagens känsla till Sollentuna på söndag. Vi ska ha roligt och vi ska träna på att tävla, tillsammans! Tänker njuta av känslan, vara nöjd med min insats för 90% av träningen var riktigt, riktigt bra! De sista 10% bevisar bara att jag är mänsklig, Skilla är ett djur och vi båda lär oss fortfarande. Perfekt alltid kommer ingen någonsin att uppnå och det är helt okej!
Kommentarer
Svar:
Jag får helt enkelt se det som jag fått det beskrivit i "metal tränings kursen". Det är en process inte misslyckanden med en dålig säsong. Det finns flera steg i procsessen men målet kommer bli framgång" Jag väljer att se det som en process till vår framtid, inte misslyckanden med dåliga resultat! :)
hoppbloggen.blogg.se
Trackback
