Detta inlägg är en hyllning och en tacksamhet för att ni finns och för det ni gör!

 

I all tomult och i livets hets glömmer jag, du och våra människor runt om oss bort att visa tacksamhet, ta av sig hatten och buga inför sina förebilder och inspirationskällor. Många kanske aldrig ens vet hur mycket dem påverkar andra med sitt sätt, sin undervisning eller stöd. Därför tänker jag peka ut några människor som verkligen har hjälpt mig och varit avgörande för mina mål, mina ambitioner och även min självkritik.

 

Mia Pettersson: Alltid så klok, rak och hjälpsam. Grunden till min perfektionsjakt och viljan att bli skicklig tändes i Mias närvaro.

Tomas Hammar: Min hopptränare genom åren trots uppehåll den som förmedlar bäst ridning och som kommunikationen är slående med!

Hanna Heikkinen: Min klippa och min bonussyster under den tuffaste tiden med Skilla, hopptränare coach och så mycket mer.

Jennifer Forsberg: Min spegelbild med motsatser som är markanta. Rak, ärlig och extremt kritisk på ett älskvärt sätt. Mina dressyrögon

 

Självklart finns det ett flertal ryttare, träningskompisar, bästa vänner, stallkompisar och liknande som också påverkat mig under tiden jag haft ponny, häst och tränat och tävlat i båda grenarna. Ni är inte bortglömda och har gjort mycket för mig som varit extremt tacksamt från min sida. Peppat, skrikt, gråtit, skrattat tillsammans med mig! - eller åt mig för den delen.

 

Hur som, lite extra uppmärksamhet åt de nämna personerna där uppe. Utan er hade jag gett upp för länge sen och aldrig förstått att jag vill upp! Er ödmjukaste och tacksamma / Evelina