Miss madame
Datum ~ 2013-09-30 | Tid ~ 17:22:40
Här kommer första inlägget om helgens tävlingar. Under lördagen var det hoppning på schemat.
Tävlingsplats: Stäket
Klasser: 1.15m / 1.20m
Ny tävlingsplats igen, vi testar oss fortfarnde fram för att bilda oss en uppfattning om stockholms utbud innan vi kommer solla och endast välja de bästa. I norr är det väldigt enklet vilka favorittävlingsplatser man har. Där står Skellefteå Ridklubb och Vännäs Ryttarförening (ute) högt uppe på listan. Tyvärr har hemmaklubben väldigt lite tävlingar på storhäst men en mycket bra anläggning och något jag skulle besöka även om det inte var hemmaklubb.
Nåja tillbaka till helgens starter. Hela förmiddagen rullade jag runt i ett töcken, jag var så fruktansvärt trött att jag knappt kände mig vaken. Detta höll i sig hela tävlingsdagen och jag kände mig inte alls vid medvetande för att ens existera. Men, tjurig som jag är valde jag att starta ändå.
Framridningen till 1.15m: Skilla kändes väldigt trevlig, kort ihop och mycket lyhörd. Kunde känna mig lite proffsig där jag skruttade runt på min lydiga fina tävlingshäst när vi joggade fram.
Framhoppningen: KATASTROF. Jag får skylla mig själv då TL skrivit ut både i proppen och i ryttarmeddelandet att dem nyligen bytt underlag - vilket märkets enormt. Det var tungt, djupt och väldigt poröst vilket absolut inte är varken mitt eller Skillas favoritunderlag. Framhoppningen gick skit och jag hoppade endast ett fåtal språng.
Väl inne på banan kändes Skilla trevlig, fick understödja rätt mycket eftersom jag varit "tafatt" på framhoppningen. Många fina språng och en bra känsla trots att hon var spänd och lite nervig. En bra runda från åskådarplats - helt okej från ryggen. Svårt att hitta känsla när man knappt vet om man är vaken... 4fel då jag tappade vägen till 6an och red iväg henne utan omslut i handen så hon fick möjlighet att hoppa upp sig. Nöjd trots min ryttarmiss.
Framridningen till 1.20m kändes precis likadan. Skilla var fin, kort, ihop och jobbade på i en trevlig arbetsform. Lite taskiga språng på en minimal framridning på lilla men Skilla skötte sig mycket bra trots det och löste problemet.
Framhoppninge: Samma som till 1.15m riktigt usel men Skilla var med på noterna och gjorde sitt bästa. Inga övriga kommentarer på den.
På banan: Det är länge sedan detta fenomen inträffade men idag var tydligen fuxmärrens dag. Redan vid fattningen gick hon och tryckte mot skänkeln. Jag tänker dumt nog "äh jag rider igenom det under banans gång" - dumt beslut. Redan på hinder nummer två föll första bommen. Mellan hinder nr 4-5 tog mitt tålamod slut och jag tryckte igenom hjälpen ordentligt för att få ett slut på stofansonerna. Där barkade Skilla åt skogen och bli fly förbannad, minns jag rätt petade hon 5an efter min korrigering. Hinder nr 6-7 var det 4galoppsprång med ett bra flyt in på 6an. Detta inträffade självklart inte och vi kom riktigt utselt in på linjen. Jag visste sedan tidigare att den inte gick rida på 5 galoppsprång, och ja vad gör man då när man har ett sursto som inte tar skänkeln - man avvaktar. Skilla kände min likgiltighet och parkerade på 7an.
Tanken "ska vi vinka av" slog mig i ansiktet som en käftsmäll då vi bevisligen inte sammarbetade i denna klass. Tog ett snabbt beslut och tänkte att fuxmärren ska ta mig å tusan hoppa alla hinder även om det skulle innebära utesluten pga hinderfel. Red vidare hoppade 8,9,10 minns inte vilket av dem men en till bom föll. 16 hinderfel i 1.20m.
Jag rådde mig inte ens på att vara ledsen efter ritten. Besviken, arg och väldigt ja, förnärmad kanske var en bättre känsla som jag hade i kroppen. Fuxfröken är snällt sagt. Men jag HATAR när hon har sin "madame" sida på detta sätt. Jag vet att ända sättet att komma runt det är att ta diskussione och göra det med besked. Tyvärr var jag varken mentalt eller fysiskt stark att göra det i tid denna tävling, denna dag.
Besviken, ledsen och irriterad över att Skilla påvisar detta beteende. Kanske berodde det på mitt oengagemang, pälssättning, dåligt underlag eller ny ryttare under veckan. Jag vet ärligt talat inte. Mitt största problem är att jag tar det så fruktansvärt personligt.
Nog gnällt om detta. Vi har en tävling kvar denna säsong sedan lägger vi tävlingen på hyllan. Fungerar det inte bättre än så här är det inte roligt att tävla. Jag saknar känslan av att vara ett team och vara 110% närvarande. När jag kan ge min häst 110% så vet jag att hon räddar mig, löser problemen och är en fantastisk häst. Kommande dagar kommer jag rannsaka mig själv och förhoppningsvis hinner jag hitta svaret innan söndagens tävling i Sollentuna.
Kommentarer
Trackback