Inför gårdagens tävling hände allt som kunde hända för att få sämsta möjliga tävlingsdag.

 

På lördagsnatt blev Yanti dålig och kräktes hela natten / morgonen vilket minimerade min möjlighet till en bra natts sömn och lugn och ro på morgonkvisten. Tur nog var tävlingen planerad till eftermiddag så ca 2h sömn hann jag med trots allt. Väl lastad och fixad slog jag in adressen på hemsidan för att hitta rätt. Ja, jag är fortfarande helt lost i Stockholm och hittar inte mer än till jobbet och till stallet från vårt hem. (Inte hela sanningen men nästan).

 

Adressen som var angiven på hemsidan gick till ett villaområde på Saltsjöbaden. Längst upp i backen med ingen möjlighet att vända. Gråtfärdig och stressad då preliminära starttiden för storhäst var lagd till 13.00 men inga online resultat virrade jag runt i stress. Lyckades vinkelbacka i lutning och ta mig därifrån med minsta möjliga marginal.

 

Väl på plats fick vi snabbt göra veterinärbesikningen för 1.20m innan 1.10m startade då veterinärtiden var lagd från 13.00, och startet för 1.10m var 13,30 med fåtal ekipage vågade jag inte chansa att hinna besiktiga efter min start. Stressigt och bökigt då tiden till bangången blev vädligt kort. Jag blev jag utskickad från bangången med mer än 5min kvar innan start (?!). Kanske så stockholm fungerar men vanligtvis brukar banvandingen vara tills domaren kallar in första ekipaget eller någon minut innan. Alternativt att domaren säger "bangång avslutad". Hann gå till hinder nr 6 (8 i grunden + 5 språng i omhoppningen). Inte bästa upplägget men vad gör man.

 

Skilla har senaste veckan känt "loj" men lydig. Hon är mitt i pälssättning och inte världens lyckligaste över det hemska vädret men vi gjorde det bästa av situationen. Lydig och med trots inget supertryck red vi fram.

 

1.10m framhoppning: Framhoppningen flöt på bra, känslan var fantastisk och hon var väldigt med. Jag kunde rida precis som jag vill göra. - Bra med tryck ur sväng, mjukna och ge plats sista galoppsprånget så hon tar för sig och får plats. Mycket trevlig och väldigt positiv! Många trevliga språng och känslan av "vilken fantastisk häst jag har" var väldigt överhängande. S hoppade stora fina, runda språng och med härlig ryggaktivitet.

 

På banan: Skilla kändes trevlig och med under hela rundan. Något flack på hinder 3 (nedslag) då jag red iväg henne något. Svårigheten på denna bana var hinder 5-6 då det var oxer som nr5 4 galoppsprång normalt tempo alternativt 5 mycket tillbaka till räcket som var hinder nr6. Vi fick ett fantastiskt språng på 5an, känslan var enorm och det var länge sedan jag kände "wooow" som på detta språng. Tyvärr så satt den känslan kvar även i landningen och jag var lite väl euforisk och borta i huvudet till nr6. Här fick vi ett stopp då Skilla uppfattade min avspändhet och "eufori" som - vi är klara. Hon bromsade sakta in och stannade försiktigt på 6an. Skrattade lite, la en volt och red vidare då hon endast var lydig och tog min passivitet och omslut i handen som att vi inte skulle hoppa kommande hinder. Banan flöt på fint till nr 8 där jag red iväg henne lite och fastnade i handen vilket gav ett nedslag. Denna bedömning får man rida omhoppning trots antal fel i grunden - avstod denna möjlighet då jag ville spara på henne till 1.20m

 

Nöjd över min extremt lydiga och välhoppande häst trots antalet fel. Rundan var endast positiv och jag hade ett leende på läpparna när jag gick ut. Kanske hade vi gjort bort ryttarmissarna i denna klass och kunde prestera en bra 1.20m?

 

Bangång 1.20m: Denna bangång fanns det lite mer tid för och jag slapp stressa. Bangången var överväldigande! Tekniskt svår bana på liten yta (ridhuset är 20x60m) och här lyckades banbyggaren smälla in 10 hinder på 13 språng varav en minimal mur (gissar innemått på 2.20-2.40m), en maxad trippel på 125m - maxlängd samt en trekombination! Hjärtat i halsgropen gick jag banan och insåg att det finns inget utrymme för fel eller misstag.

 

Framridning/Framhoppning: Framridningen ligger långt från framhoppningen och tyvärr hade de unga tjejerna INGEN koll på när dem skulle skicka en till framhoppningen. Tur nog hade min medryttare koll och kunde skrika på mig för framhoppning då personalen meddlat mig (4hästar kvar innan du får gå ner) - vilket inte stämde. Hoppade fram i rask takt, ett språng på lilla, ett lågt räcke, ett maxat räcke och en maxad oxer. Sedan var det dags.

 

På banan: Nervositeten innan jag gick in var näst intill olidlig. Jag skakade som ett asplöv och hade hjärtat i halsgropen. Av det lilla jag hörde från domartornet gick två ryttare före mig in på 8fel och en andraplats. Inget felfritt ekipage alltså. Jag startade som nr 7 av ca 17 starter.

 

Väl inne på banan kändes Skilla fokuserad och jag försökte skjuta iväg nervositeten så gott jag kunde. Mina orosmoment var hinder 3-4 (räcke till mur på 5galoppsprång kort) samma placering som i föregående klass 5-6 fast bakvänt, trekombinationen samt trippeln på mycket svår anridning. Hoppade 1an med gungande bom och då vaknade djävulen i mig. NU eller aldrig passar sig bra ridning! Hittade ett bra flyt och klarade svårigheterna en efter en. Med 3 hinder kvar efter den gigantiska oxern bjöd Skilla på fel hinder, anridningen till 8an blev väldigt snäv och jag tog det snabba beslutet att låta henne gå. DUMT av mig då bommen föll. Plockade ihop det hela till hinder 9 och avslutade snyggt på hinder 10.

 

När jag lämnade banan släppte nervositeten och skräcken. Jag hade klarat av att rida min svåraste start någonsin, tight, komplicerat, tekniskt och maxat med endast 4fel!! Här var jag väldigt nära till gråt men lyckades behärska mig i sista stund.

 

Starten räckte inte till placering men jag kan inte vara mer nöjd ändå. Att jag red iväg och tog det beslutet med den vägen ångrar jag självklart annars hade vi varit felfria! Men, hade jag hamnat i samma läge igen hade jag tagit samma beslut. Vägen gav inga andra alternativ och Skilla var så lydig och med hela vägen att det endast är orutinen som gjorde att bommen föll.

 

Super nöjd med båda starterna och min stjärna kändes så fantastisk! Äntligen fick jag känna "det" som jag saknat och var rädd att jag försakat pga min orutin och mina fel och brister. Det värmde så gott att vi faktiskt KAN! Att jag kan, och att jag lyckades presentera henne bra. Lyckan är obeskrivlig och jag blir lite rörd när jag sitter och skriver.

 

Fina bilder finns och jag ska försöka köpa dem för att publicera då dessa är copyright på. Fantastiska häst!