Vägskäl: Lyckas eller misslyckas
Min värsta fiende när det kommer till min framgång på hästryggen är helt klart mig själv. Det må så vara att folks tankar, åsikter och elaka kommentarer och liknande har sitt i det hela också. Men i mina ögon duger näst intill aldrig min insats. Jag är mycket medveten om att jag har en väldigt fin häst, och det är jag extremt tacksam över. Varenda dag. Detta vill jag poängtera så att ni inte tror att jag är missnöjd över det jag har eller på något sätt önskar mig en bättre häst eller att jag inte "'är glad över det jag har". Tro mig det är jag!
Jag skulle säga att jag är en mycket ambitiös ryttare. Jag har stora mål, och vill väldigt mycket med min ridning. Att rida på hobbynivå och tävla någon gång då och då är inte min målsättning. Jag vill bli riktigt duktig! När folk frågar mig "är du duktig på rida". Svarar jag alltid: rida kan jag, men jag är definitivt amatör. Med det sagt menar jag alltså: Jag behärskar att rida en häst i samtliga gångarter och kan utföra samtliga moment inom lätt klass i respektive grenar. Däremot kan jag inte på något sätt säga att jag är skicklig, rutinerad eller erfaren. Jag har haft en ponny, och en häst. Tyvärr har jag inte hunnit med mer än så, och har därför begränsad rutin och erfarenhet.
Jag har fått höra så mycket skit inom hästsporten och det är därför mitt bloggintresse är väldigt sporadiskt. På riktigt. Tror ni att jag tycker det är roligt att höra "varför får hon rida den hästen", "gud vad dåligt hon rider", "vilken dålig sits hon har" eller liknande. Seriöst, är det något jag har både som människa och ryttare så är det självinsikt! Jag ställer alltid frågan till dem som vill att jag ska rida deras hästar "varför jag", när jag rider dåligt - tro mig jag vet om det! Sist av dessa fina kommentarer eller snack som har gått eller fortfarande går - jag vet att jag sitter dåligt!
Men då är frågan, om jag nu ska bli bättre på rida, få en bättre sits, göra bättre tävlingsresultat kanske jag också måste få träna, göra fel för att få mer erfarenhet och rutin? Eller... Hade jag kunnat vakna upp och varit proffs på ridning - självklart hade jag väl velat det. Jag hatar att vara dålig på saker!
Bra verklighetsexempel. Jag funderade senast idag på om jag skulle stryka mig från helgens tävling. Anledningen till det var 1: jag rider dåligt 2: vi har inget där att göra. Men jag ska försöka mig dit ändå, trots att jag vet att går det inte relativt bra kommer jag bli super besviken, på mig! Inte på Skilla, hon är ett djur och har därför inget ansvar för tävlingsresultat.
Andra exemplet: Tävlingen som var förra helgen där vi red 1.10 / 1.10 1.20. Tror ni på allvar att jag tycker det är roligt när framhoppningen går så fantastiskt bra att jag vill gråta av lycka men inte får visa upp det på tävlingsplats? Självklart inte, och visst vi kanske måste träna mera hemma. Men mitt problem just nu är just tävlingsmomentet. Och vart måste jag träna på det, jo tyvärr på tävling där folk ser hör och allt registreras.
Så, summan av detta inlägg är. Även om jag älskar hästar, vill nå toppen och bli riktigt jäkla duktig på rida. Så är jag inte där, och försöker ta mig dit. Jag bryr mig för mycket om vad andra tycker, men jag duger främst inte ens i mina egna ögon. Nu är det dessutom så att jag har min fina fuxfia tillhanda och måste göra det bästa av det hela. För hennes skull! Hon förtjänar en skicklig ryttare, få gå höga klasser och visa sina kvalitéer. Jag vill kunna säga " ja jag är duktig", vägen dit är lång och definitivt inte rak. Men jag ska dit, en dag!
Till alla er som alltid peppat mig, fortfarande gör och ger mig motivation och tro att jag kan få bli duktig till slut. Tacksamheten är enorm och det är ni som motiverar mig. Tack och hej från en peppad tjej!
Känns så hemskt att läsa om att du är så hård mor dig själv då du har inspirerat så många, där ibland mig! Jag hade inte kommit så långt inom ridningen som jag ändå tycker jag gjort med de möjligheter jag haft om jag inte hade ridit de terminer jag gjorde för dig! :) Du är en fantastisk ryttare Evelina, och det är bra att ha mål, men någonstans måste du också se hur bra du är och hur långt du har kommit! För som sagt, du är otroligt duktig på det du gör! Många kramar! :)
Du har rätt i att du är för hård mot dig själv. Det är även fantastiskt hur många extremt duktiga staketryttare det finns i världen, tänk att alla är experter utom en själv;-P Skämt åsido så har du en fantastiskt fin häst som du gjort/gör ett kanonjobb med! Det är minsann ingen lätt häst att rida, hon är både svårsutten och tjurig nå jävulskt så vore du inte duktig så skulle du inte klara av henne såpass bra som du faktiskt gör! Alla kan bli bättre men det betyder inte att man inte redan är bra;-) Viktigast är att man har roligt på vägen, det är trots allt det allt går ut på i slutändan.
Tror att många har liknande tankar gällande prestation... Men kom ihåg att de är just tankar (inte sanningar!!). När de dyker upp kan man välja hur mycket man vill fokusera på dem (eller istället fokusera på annat som får en att må bättre). :-) Jättekul att bloggen är igång ingen!
Kände igen mig mycket i det här inlägget
Man är alltid sin egen värsta kritiker och hästvärlden är otroligt oförlåtande och full av människor som kan allt och vet bäst. Försök strunta i alla okonstruktiva kommentarer och kör ditt eget race! Ingen föds bäst. Du är väldigt duktig och verkar (av det lilla jag sett) ha en otrolig känsla för hästar, det kommer man långt på! Fortsätt kämpa för jag tror ni kan komma långt!