Gårdagens pass på S började med att skritta fram utomhus i trevligt sällskap av M.F och F. Trevligt sällskap där vi diskuterade prestationsångest och att få en god självinsikt. Det är inte bara jag som lider av enorma krav, känslan av att inte räcka till och vilja prestera mer än någon annan kräver eller förväntar sig. Ett givande ämne att diskutera och förhoppningsvis tar jag, och min omgivning oss från prestationsångesten sakta men säkert och mot framgångar och en realistisk självbild.

 

Provade att rida S på ett baby pellham med tredelat bett, fullt ledat vilket var helt nytt för oss båda. S kändes trevlig och accepterade bettet på ett mycket bra sätt under trimmningen i ridhuset. Skänklarna är något trånga så ett bett med lite mer space kommer att inhandlas alternativt bytas till när möjlighet ges.

 

Motgångarna har varit stora, långa och påtagliga under hösten och framgångarna har helt uteblivit. Jag kan gladeligen meddela att S är i fint hull, konditionen och styrkan börjar infinna sig igen och välmåendet desamma. I det mörkaste tider, både för mig och min stjärna har jag haft enorm stöttning, peppning och hjälp vilket jag är enormt tacksam över. Madeleine Beauchamp är min största stöttepelare, hon har gjort mer än jag någonsin förväntat mig. Stöttat, lotsat och varit helt fantastisk under denna period. Tagit om hand, ridit och skött mycket av det som inte funnits ork, kraft eller motivation att göra under den senaste tiden. Denna människa är för mig och S enormt värdefull och extremt uppskattad. Jag och S hoppas på ett långvarit sammarbete och att detta fantastiska ekipage syns på tävlingsbanorna framöver.

 

Mitra och Michelle har även dem varit extremt hjälpsamma vilket jag är enormt tacksam över.

 

Träningarna har flutit på och vi går framåt. En relativt bra ridning börjar infinna sig och S blir starkare och rakare för varje vecka. Detta har inneburit mer tryck i handen och mer ridning efterfrågas från ryttaren vilket inte alltid har varit lätt.

 

Förhoppningen är att vi ska lyckas träna regelbundet framöver och att Madde och S får vistas mer på träningstillfällen och förhoppningsvis även får visa upp sig på tävlingsbanorna framöver.

 

Motgångarna har varit katastrofalartat stora, privat, ekononiskt, på den lille fyrbenta samt den store. Tillökning i familjen har skett och mycket annat som jag lämnar osagt. Jag försöker blicka framåt, hitta en obotlig motivation och ser fram emot vad resterande året har att bjuda på. Tills vi hörs igen, ta hand om varandra och njut av dem ni har runt om er och vad ni lyckas åstadkomma!