Blev så lycklig när en vän länkade artikeln med Henrik Ankarcrona under kvällen. Henrik pratar mycket om hästens  utbildning, vad som måste fungera och när saker och ting som så lätt som grunder fungerar kan man göra nästa vad som helst.

 

I artikeln som finns publicerad på Hippson pratar han om de tre "S'en". Start, stopp, sväng. Hästen måste kunna dessa tre innan man går vidare i utnildningen. Under en clinic som Henrik höll i Halmstad pratar han mycket om hur han utbildar, tränar och hur man lägger upp ett träningspass.

 

De första styckerna i artikeln låter det nästan som att Henrik och T.Hammar är samma människa. Just dessa saker pratar Tomas mycket om. Som rubriken för detta inlägg lyder "det är sport vi håller på med, inte transport" nämnde Tomas ett flertalet gånger under förra fredagens träning.

Mycket läsvärd artikel, och jag är så nöjd att jag hört detta så nyligt som för 7 dagar sedan, och får läsa det ii text idag. Än en gång blir jag mer övertygad om att T är helt rätt för mig som tränare och utbildare. Allt som nämns gällande skolbänken har T matat i mitt huvud redan sedan ponnytiden. Redan då sa han " jag är din lärare, du är hästens". I andra ord säger Henrik samma sak,

 

För att inte bli långrandig måste jag kortfattat nämnde delen där Henrik pratar om att hästen ska hoppa på muskelkraft och inte fart. Just i den fasen är jag och S. Vi har gått på fart, och klarat oss hittils. Men nu måste vi hitta en helt annan avspändhet, ro och låta sprången ta tid och alla muskler arbeta korrekt.

 

Morgondagens träning känns för långt bort, har så mycket jag vill träna på och se, känna och klämma på mina nya insikter och kunskap!

 

Artikeln om detta hittar ni här

Sedan träningen förra veckan så har vi hunnit med en del saker.

 

Medryttaren red ut på söndagen, joggade och red på banan. Lät som dem hade ett bra pass trots att fröken rödtott hängde lite i högertygeln.

 

Måndag: Vila

Tisdag: Dressytrim som avslutades med ett par låga språng på uteridbanan. Mycket träningsvärk fortfarande, kändes ostabil bytte galopp, korsgalopp och var "sladdig" men jämt fint stöd i handen. Jobbade med uppvärmningen från fredagens träning.

Onsdag: Vila

Torsdag: Tömkörning med hjälp, rakriktning och att hamna på ett spår låg fokus på. Stora framsteg och en mycket nöjd häst. Utrustningen fick sig även en massa kärlek.

Fredag: Hoppträning för Eva B på schemat

Lördag: Medryttare trimmar

Söndag: Medryttare trimmar

 

 

Inför nästa vecka är planen att hinna trimma lite på banan, hoppträna ett pass inför årets första tävling. Lossa. mjukgöra och även se till att få ett par bra pass i skogen.

 

Känns som att vi äntligen är på rätt spår och ser ljuset framför oss! Transportsträckan sköter vi från backen! Mer om det i nästa inlägg!

Efter alla missöden var avklarade rullade fina Mitra in på stallplanen, kastade in S och begav oss ut på äventyr. Vi kom i god tid, började bygga fram medan Mitra agerade hästskötare. Stort ridhus, helt underbart ljust ochf fräsht med en bra hinderpark och ett fantastiskt underlag. Detta gillade vi enormt mycket och det kändes väldigt lovande.

 

Framridning: Fokus på att lossa hästarna till maximal lösgjordhet och avspändhet. Skilla är väl inte riktigt känd för att vara helt avspänd direkt och rätt ivrig. Övningen var helt makalös. Sluta på volt med tanken om en "vänd runt" känsla. Endast ytterhjälper och innåtställd häst. Skilla stod emot ordentligt i höger, vilket var förväntat. Högertygeln har senaste månaderna varit vårt största problem. Mer tryck i tygeln och svårare att få loss böjningen i bålen åt höger. Även i detta varv har hon haft bakdelen innanför i högre gångarter.

 

Efter en massa lossande, pillade, protester och utdelning jobbade vi med att hitta bjudning i galoppen mellan två bommar med 6 galoppsprång. För er som sett min fina fux, brukar vi sällan ha problem att nå fram. Men med en helt ny nivå av avspändhet och rakriktning räckte hon inte fram. Andra försöket hittade jag ett bättre läge och mer bjudning och löste uppgiften.

 

När framridningen var avslutad kände jag mig helt slut. En stor "aha-upplevelse" hade sköljt över mig och Skilla kändes trött i knoppen, och kroppen.

 

Framhoppning: Hitta linjen utan att ha någon specifik punkt att vända ifrån. Svårt att pricka mitt på hindret tycker fröken Pettersson. Lite krånligt, men OJ vad hon hoppade min lilla dam! När hindren började bli högre och S kom i ro fick jag halvpanik och tryckte av. Onödigt, men chocken att hon bara väntar kvar var enorm och väldigt påtaglig.

 

Banhoppning: S kändes "trött" i mina ögon, tydligen ska hon vara så lugn och sävlig, ingenting jag är van och det gör mig rätt frågande i många lägen. Bra språng och ett fint flyt genom banan. Hinderhöjden låg kring 90-1m första rundan för att ge samtliga ekipage möjligheten att rida väl och hitta flyt. Andra rundan låg hindren på ca 110 med diff 10cm <-> (uppskattningsvis). Denna runda kändes S riktigt trött, jag fick stötta mycket och rida igenom mer än vanligt. Inte hennes favorit att stå och vila länge emellan omgångarna, då blir fröken lite bitter.

 

Fin runda, bra känsla och bra flyt, lite trassel på relaterade linjen från planket till kombinationen med ett pet annars en bra runda med fint flyt och bra känsla.

 

Positivt och träna på: + Skilla kändes mjuk, rund och fin. Väldigt rund och avspänd i sina språng. Runda fina luftiga "rena" språng som Tomas beskrev det. Sitsen mot hindret känns stadigare och jag inverkar bättre. Aha-upplevelsen blir något att bita i och praktisera framöver för att lossa höger bog helt för framtida rakriktning.

 

Att träna på: Hitta en känsla i språnget där hon inte skjuter mig ur balans i momentet när baskuleringen sker. Hitta en styrka och en stabilitet att sitta kvar för att inte förlora tid i landningen och hamna i obalans.

 

Fokusera på det som är bra, vara mindre petig och faktiskt nöja mig med mindre. Perfektion eftersträvas men måtten måste bli rimligare.

 

Har en bra magkänsla, en hel släng träningsvärk och en massvis med motivation efter gårdagens träning. Vi kommer helt klart jobba vidare på konceptet att vända loss och börjar redan idag!

 

Tävlingarna närmar sig med stormsteg och vi hoppas på att hitta en bra form tills dess!

För att ni ska få en liten överblick över mina ironiska motgångar denna vecka innan jag kommer in på gårdagens träning.

 

Måndag: Punktering, tur att de tre musketörerna kom till undsättning (T,J,T). Sent, trevligt och problemet löst innan jag tog en dejt med John Blund. Innan J, T kom till platsen lyckades jag dra fälgkorset i knäet 10p till mig!

 

Tisdag: Slutar och glad i hågen ska jag åka till hästen möts jag av en bil med urladdat batteri. Med support över telefon och en vänlig själ på plats lyckas vi få plåtburken att morra igen.

 

Torsdag: Vaknar precis i tid att slänga mig ut i rusningstrafik för att rusa in på jobbet med 2min marginal.. Ingen häst och test av knä hinns med.

 

Fredag: Åker förbi hööks för att inhandla ett delta, kommer ut till parkeringen ca 2h innan avfärd för träning bilen är död. D.Ö.D.. Öppnar huven skriker högt "DRIVER DU MED MIG" pillar lite.. Vrider nyckeln och bilen morrar igång.

 

Väl på Sollentuna möts jag av en rutten nyckel, ett bråkigt låst. Yippie, jag är alltså utelåst från min egna transport. Ingen såg, ingen knips eller annan lösning för att  dyrka detta lås (brottslingar som är duktig på detta vänligen PM'a mig). Får tur nog låna en transport och tar mig till träningen.

 

Möts av en tappsko på hästen. Ingen hovvägg som lossnat, ingen värme eller ömhet så vi satsade och gav det ett försök.

Som jag nämnt tidigare har jag varit i en jobb-bubbla senaste tre månaderna. Det har tyvärr drabbat ridningen, motivationen och tiden att engagera mig mer än motionering och ett fåtal träningar.

 

Här kommer åtminstone en kort update om veckans riding.

 

Måndag: Medryttar M rider, uteritt plus ett kortare pass på banan. Skilla kändes trevlig men lite hängande höger. Det lät som att M var nöjd och att dem hade en mysig stund.

 

Tisdag: Skilla får vila då jag lyckats dra fälgkorset i knäet under måndagens missöden. Pyssel och fix på schemat.

 

Onsdag: Fortfarande dålig i knäet, gulle Michelle hjälper till att motionera Skilla. Ett dressyrpass på ridbanan där jag fick instruera och dem gjorde ett riktigt bra pass. Fokus låg på lösgjordhet på raka spår, bakdelsvändningar och tempoväxlingar.

 

Torsdag: Michelle med sällskap promenerade S 2h i det fina vädret då jag lyckades försova mig. Klockan var ställd på 13.00 för att hinna stallet innan nattjobbet. Vaknade i sista sekund och fick stressa till jobbet för att inte bli sen.

 

Fredag: Hoppträning i Benhamra för T.Hammar! Trots många försök att hindra mig från att träna, tog vi oss iväg! Ett helt fantastiskt stort ridhus (40x80) nytt och fräsht, bra underlag och trevlig hinderpark. Mycket uppskattat sällskap fick jag av Mitra! Separat inlägg kommer om träningen!

 

Lördag: Dagens pass blir ute i solen så fort jag gjort kalrt mitt arbetspass. Längtar verkligen till att testa gårdagens "aha-känsla" och därefter jogga loss S i skogen. Misstänker extrem träningsvärk!

 

Söndag: Morgondagens pass står medryttaren för, vad dem hittar på återstår att se!

 

När jag kliver av mitt nattpass tisdag morgon kommer helt ny taktik att infinna sig. Mer tid, mer motivation och förhoppningsvis kommer uppsvingen efter en tung höst!

Gårdagens pass på S började med att skritta fram utomhus i trevligt sällskap av M.F och F. Trevligt sällskap där vi diskuterade prestationsångest och att få en god självinsikt. Det är inte bara jag som lider av enorma krav, känslan av att inte räcka till och vilja prestera mer än någon annan kräver eller förväntar sig. Ett givande ämne att diskutera och förhoppningsvis tar jag, och min omgivning oss från prestationsångesten sakta men säkert och mot framgångar och en realistisk självbild.

 

Provade att rida S på ett baby pellham med tredelat bett, fullt ledat vilket var helt nytt för oss båda. S kändes trevlig och accepterade bettet på ett mycket bra sätt under trimmningen i ridhuset. Skänklarna är något trånga så ett bett med lite mer space kommer att inhandlas alternativt bytas till när möjlighet ges.

 

Motgångarna har varit stora, långa och påtagliga under hösten och framgångarna har helt uteblivit. Jag kan gladeligen meddela att S är i fint hull, konditionen och styrkan börjar infinna sig igen och välmåendet desamma. I det mörkaste tider, både för mig och min stjärna har jag haft enorm stöttning, peppning och hjälp vilket jag är enormt tacksam över. Madeleine Beauchamp är min största stöttepelare, hon har gjort mer än jag någonsin förväntat mig. Stöttat, lotsat och varit helt fantastisk under denna period. Tagit om hand, ridit och skött mycket av det som inte funnits ork, kraft eller motivation att göra under den senaste tiden. Denna människa är för mig och S enormt värdefull och extremt uppskattad. Jag och S hoppas på ett långvarit sammarbete och att detta fantastiska ekipage syns på tävlingsbanorna framöver.

 

Mitra och Michelle har även dem varit extremt hjälpsamma vilket jag är enormt tacksam över.

 

Träningarna har flutit på och vi går framåt. En relativt bra ridning börjar infinna sig och S blir starkare och rakare för varje vecka. Detta har inneburit mer tryck i handen och mer ridning efterfrågas från ryttaren vilket inte alltid har varit lätt.

 

Förhoppningen är att vi ska lyckas träna regelbundet framöver och att Madde och S får vistas mer på träningstillfällen och förhoppningsvis även får visa upp sig på tävlingsbanorna framöver.

 

Motgångarna har varit katastrofalartat stora, privat, ekononiskt, på den lille fyrbenta samt den store. Tillökning i familjen har skett och mycket annat som jag lämnar osagt. Jag försöker blicka framåt, hitta en obotlig motivation och ser fram emot vad resterande året har att bjuda på. Tills vi hörs igen, ta hand om varandra och njut av dem ni har runt om er och vad ni lyckas åstadkomma!

Som jag skrev i mitt förra inlägg skulle jag bli bättre på blogga få mer tid och mer motivation. Tyvärr har tidsbristen aldrig varit så minimal som den varit de tre senaste månaderna. Jag har spenderat mer tid på jobbet än jag trott varit möjligt med de djur, den livsstil och alla dessa bilköer. Den tiden är snart förbi då jag går mot slutet av det första kvartalet och jobbhetsen snart tagit slut.

 

Från och med April är jag anställd på en ny tjänst med ett helt fantastiskt upplägg gällande schema, ledigheter och möjligheter att utvecklas. Därför, för att ta mig vidare i min ridning skall allt inom rimliga mått mätta dokumenteras - därav kommer bloggen priotiteras för att jag själv ska ha möjlighet att se över mina bakslag, framgångar och dessutom min metala och fysiska utveckling.

 

Efter en blixtvisit hos familj och möjlighet att träffa ett fåtal av min fantastiska vänner har jag vänt på saker och ting, börjat tänka om och ändrat fokus lite.

 

För er som känner mig väl skulle ni nog beskriva mig som "överambitiös, alla bollar i luften samtidigt och extremt målförvirrad" bland många andra kvalitéer och brister. 

 

Ett stort projekt med min bättre hälft är satt i planeringsfas, innan 2015's slut kommer förhoppningsvis början av min framtid tagit fart. Mycket som ska planeras, övervägas, tillstånd ska sökas och den praktiska biten ses över mer än en gång för att detta ska gå rätt till och bollen ska placeras i krysset. Mer om detta kommer ni få kännedom om när allt är i rullning. Spännande och extremt utmanade!

 

När det kommer till min underbart fina röda fara, finns hon kvar - vi kämpar tillsammans numera och vi har nya stora mål i horizonten. Vi börjar dock med att backa bandet och hitta tillbaka till vi-känslan innan några större mål ska uppnås.

 

Med mitt nya fokus och min brinnande dröm om utvecklas, nå mina stora mål börjar jag i grunden till allt. - MERA häst. 

 

Tävlingsäsongen för detta år har börjat ta form, två tävlingar är inplanerade där 100% fokus ligger på att ha kul och hitta team skilla!

 

Utöver detta efterfrågas möjligheten till mer timmar i sadeln, detta kommer jag metodiskt söka och kämpa stenhårt för. Möjligheten till en tävlingshäst nr2 finns inte i dagsläget och tills dess erbjuder jag dig, dina vänner och alla som behöver hjälp just detta "sadeltimmar" för mer erfarenhet och för att stärka min ryggrad gällande erfarenhet och rutin. Mer om detta kommer inom kort.

Alla kära följare som faktiskt kikar in ofta trots mina dåliga uppdateringar, ni är för söta!

 

Jag tänker såhär, jag har ett par dagar att "blogga ikapp" innan jag beger mig på nordligare breddgrader över jul. Följade inlägg kommer att publiceras:

 

Resumé för 2013 - med och motgångar

Planer / Mål 2014

Strikt träningsupplägg för kommande säsong

 

Mitt riduppehåll ekar fortfarande på bloggen, det finns inte så mycket motivation eller ork att skriva här på bloggen när jag över huvud taget inte suttit i sadeln på över tre veckor. För en gång skulle ska jag följa min läkares rekomendationer och faktiskt inte sitta upp innan rekomenderad tid. Detta för att ge kroppen en möjlighet att faktiskt läka, återhämta sig och blir frisk - en gång för alla.

 

Målen för 2014 är stora, många men för en gång skull - rätt strukturerade. Jag har en god känsla om 2014, jag tror det kommer bli det bästa året någonsin!

 

2012 var ett år att kastas till backen, genomleva många, många motgångar. Realitycheck på den djupaste nivå

2013 bryt ut, bryt lös, kasta sig över stupet

2014 förhoppningsvis mitt år av framgång, resultat och lycka

 

Mycket som har hänt, dela ligger i bagaget, delar bearbetas i skrivandes stund, men jag ser ljust på kommander år - på alla askepter. Det känns för första gången på länge som att jag hittat rätt, vägen är fortfarande lång, men jag har nog hittat rätt!

Efter många turer fram och tillbaka så är datum för flytt bestämt till 20/12. Jag åker hem till nordligare breddgrader den 19onde vilket innebär att min bästa medryttare kommer köra Skilla till anläggningen.

 

En garderob är inhandlad, i gott skick (tills den skulle plockas ut) - nu måste den reglas upp för att hålla ihop! Så kan det gå när inte haspen är på!! Men, ordning och reda är planen att vi ska ha på det nya stället.

 

Gjorde min näst sista fodring idag i mitt nuvarande stall, både positiva och negativa känslor. Det finns mycket jag kommer sakna med det nuvarande stallet. Människorna, och känslan att vara "hemma" bitvis, kommer sknas. Däremot ett kallt och "dragit" stall, kommer jag inte sakna. OM och inte TILL blir också skönt att slippa. Däremot vill jag och hoppas jag på att behålla kontakten med dem jag lärt känna i stallet. Som fina Sara sa, även om man inte klickar i stallet alltid, så kanske man klickar privat! Mycket sant, och det finns det många jag verkligen känner så för!

 

Skilla mår bättre, hon har återhämtat sig efter hennes riktiga dipp. Fodret är inte förändrat ngt den senaste tiden, och kommer förbli på samma sätt i flytten för att inte göra mer förändringar än nödvändigt.

 

Jag ser fram emot att komma igång med träning, tävling och ridning igen snart! Saknar min fuxfia!

Som så många andra skriver på bloggar, i tidningen och på facebook så diskuteras ämnet "stilbedömning" extremt mycket. Jag har väldigt mycket åsikter, väldigt mycket bas att stå på i mina uttalande men har hittils hållt mig HELT utanför. Dels av taktiska skäl, del av personliga skäl men sugen har jag definitivt varit. Jag har strykit under andas uttalande som jag står för, och håller med om - men har egentligen aldrig kastat mig in i kriget.

 

Så då är frågan, ska man, eller ska man inte. Ska man stå på sidan och låta de "uthängda" ta smällen, föra talan och argumentera för beslutet. Eller ska man kasta sig in i kriget, som en soldat och läxa upp dem som inte kan betee sig? Diskussionen är så banal, den är på SÅ låg nivå, men vill man skaffa sig bloggvisningar, tittarsiffror eller hetsdiskussioner är det ett väldigt passade ämne, och helt rätt i tiden.

 

Avvaktar något innan jag beslutar om jag ska ge mig ut på krigsstien eller inte, mina åsikter är väldigt fasta, jag har delat med mig av några. Men mycket är osagt, det finns två sidor av två mynt.

 

Kriga för barnen,priserna, hästarna, sporten eller mästerskapet?

Mina korta försök till att blogga under hösten har varit väldigt halvhjärtade. För er som känner mig privat och haft regelbunden kontakt vet ni anledningar som är fler än få. Jag tänker inte skriva en blogg om mitt privatliv, mitt mående eller det som gjort att blogen blivit liggande mer än en kort sammanfattning : KAOS

 

Som rubriken lyder, vet ni säker att med rätt band till ert djur, i detta fall min häst så avspeglar hon mitt humör och mitt mående. När jag är lycklig, stabil och i balans går hon som en dröm och mina mål känns väldigt nära, och rimliga. Under min höst har det hänt mycket, fysiskt, psykiskt och det har även fattats beslut, planerats för framtiden och övervägt highway to tell or stairway to heaven. Under allt grummel, kaosen och velandet så har Skilla gått fantastiskt bra, hon har kämpat på och verkligen gjort allt för att hålla mig ovanför ytan. Tyvärr, räckte inte det innan jag drog med henne i fallet.

 

Det resulterade i att Skilla sakta blev smalare, tappade muskler och föll ur. Trots att hon motionerades som vanligt, åt som vanligt så var det något som störde hennes mående. På 14dagar gick hon från smal till mager, och kort därefter utmärglat mager. Hennes mage la av och hon var knappt skinn och ben. Detta har, som ni kanske förstår tagit enormt hårt på mig. Att se mitt hjärta sakta men säkert tyna bort för att mitt liv varit kaos - är det värsta straff jag kan uppleva, genomgå och genomleva.

 

Som sig hör till hästvärlden har detta flitigt diskuterats mestadels bakom min rygg och råa kommentarer ha haglat. Vilken idiot till människa skulle inte må dåligt när ens häst faller ur och blir mager? Att höra detta, dag in, dag ut bakvägen är i min värld som att säga "nu har du nog blivit tjock och klämma någon på magen". Nähä, jag märker inte att mina kläder inte passar, att byxerna spricker. Alternativt "OJ vad du är mager stackars flicka du måste äta och köpa godsaker", men tänk OM jag äter, eller OM jag redan börjat banta - men inte fått något resultat. Jag blir först arg, sen väldigt, väldigt ledsen. Jag är inte dum i huvudet eller efterbliven, jag SER att min häst mår dåligt, faller ur och är mager.. Uppfatta mig nonchalant, brutalt ärlig eller bara väldigt obrydd om livet i mycket. Men helt ärligt, påpeka inte det självklara som att jag vore dum i huvudet. Eller, prata inte OM mig och tro att jag inte kommer höra det. Av denna anledning har jag mer än en gång, överväga om jag någonsin kommer hitta foten i backen och må bra, så min älskade stjärna kan må bra. PÅ grund av folks idiot, ingeting annat.

 

Tur nog, har jag några klippor i min närhet, som med peppning stöttat mig och dragit mig till knästående. Härifrån har vi lagt om Skillas foderstat och börjat i trådslutet (mage i balans) för att sedan jobba med hull, fett och tillväxt.

 

Jag har en lång väg framför mig, och den kommer vara tuff, grå och mörk. Men med en suck av hopp och styrka av dem som bär mig när det är tyngst hoppas jag att vi är tillbaka på banan tillsammans snart igen. Ett steg i processen är att vi kommer flytta 14/1 till anläggning för att få bästa möjliga möjligheterna att bli bäst, tillsammans igen.

Förra veckan hade jag min mardrömsvecka. 8nätter i rad och 4 morgonfordingar efter nattjobbet. Tänker absolut inte vara gnällig och jag hade valt att ta fler fodringar än vad jag var uppskriven på. Flertalet tillfällen i november jag ej kommer kunna vara behjälplig med stalltjänst. Hela förra veckan hade jag en förkylning som låg och grävde långt bak men inte slog ut mer än min energi och som höll mig vaken dagtid där jag mer än mycket behövde min sömn.

 

Skilla fick en lugn vecka, Madde red på onsdagen då skon (igen!!) börjat glappa, nu på höger sida istället för vänster. Snälla Mimmi försökte hjälpa till på fredagen och slå tillbaka den, men den var missriktad så det var bara invänta hovis. Han dök upp på söndagen och förns då var Skilla ridbar igen, första gången någonsin hon blvit riktigt hovöm och nästintill halt av att tappat en doja!

 

Planerna på att rida igår gick i stöpet då jag blev uppringd på morgonen av S som berättade att Skilla fastnat i sitt täcke i hagen. S hjälpte Skilla loss och inga synliga skador hittades. 1500:- täcket i småbitar, det finns en anledning varför man inte släpper ut hästar i tävlingstäcken á la Schockemöhle med bara ett bogspänne i materialet fleece.

 

Tog en prommis med Skilla för att se över hennes rörelser, vilket såg fullt normalt ut. Migränen igår gjorde mig lite oengagerad och ledsen över incidenten och som ett brev på posten kom feber och frossa idag! - Bästa Madde tog Skilla så jag hoppas stjärnan får lite motion, hon börjar se lite rastlös ut (det tycker hålet i väggen också)!

 

Planen för veckan i övrigt beror lite på om Skilla fått motion idag eller inte. Är den utförd tänkte jag trimma ett kortare pass på banan imorgon, rida ut med Jessica och Alf på torsdag. Madde står för helgmotionen och en dags vila kommer Skilla få då jag åker till Halmstad på utbildning och spahelg tillsammans med Schenkenberg!

 

Har äntligen fått tag i Ann Hammarlund och förhoppningsvis kommer vi kunna styra upp träningarna under hösten.

Sedan söndag har jag klivit på min nattvecka och har inte haft någon ork, energi eller kraft att lägga ner någon tid på hästen, stallet eller livet. Har haft morgonfodring hela denna veckan och även imorgon så resterande timmar sover jag - eller försöker sova.

 

Skilla har alltså vilat måndag-tisdag. Idag red Madde på ridbanan och jobbade med den runda, låga formen. Hon jobbade även med ryggningarna. Skritten hade varit riktigt bra, traven bättre än vanligt, men inte hundra bra. Galoppen hann dem bara nosa på innan Madde satt av i all hast då Skilla höll på trampa av sig sin sko (som slogs på under torsdagen, korrigerades under lördagen) men nu är loss.

 

Ska försöka ta mig ut barbacka på min stjärna imorgon för att skingra tankarna och hitta nuet igen. Kämpar mig igenom nätterna och kliver av på lördag, inte så många nätter kvar!

Helgen blev inte alls som jag i början av veckan hade trott. Det blev en helhelg för T.Hammar till min stora lycka.

 

Lördagens träning var utomhus trots både kyla och rätt taskigt underlag. Skilla kändes pigg och framåt, lite stark men hoppade riktigt bra och var väldigt positiv och trevlig. Snabb och reglerbar och gav en väldigt bra känsla under hela passet. Mjölksyran hann ikapp mörkret men tur nog avrundade vi passet innan det blev för tungt eller vi hamnade i konflikt.

 

Fick möjlighet att lämna Skilla på anläggningen, mat och tillbehör stod klubben för så övernattningen var möjlig att genomföra. Detta underlättade mycket då jag slapp lastning och stallvisiten innan söndagens träning.

 

Söndagens träning var i kallridhuset, mycket bättre underlag och förutsättningarna för en riktigt bra träning. Skilla kändes lätt i fronten, framme för hjälperna i framridningen, mycket lite stöd i handen men väldigt reglerbar. Efter framhoppningen kom fuxfian fram. Exakt som hon gjort på tävling, antingen tjurar hon och står emot skänkeln eller så blir hon "het" och hoppig. Det var skönt att låta Tomas se vad hon gör, för att på bästa sätt kunna hjälpa mig.

 

Min tidigare lösning att höja handen, rida på fram och korrigera bjudningen med "fräs" blev banlyst. Tomas menar på att hon sänker ryggen och därför river på tävling. NU är det nästa steg i utbildningen och Skillas utveckling. Jag måste lära mig att rida igenom problemet, rida henne till handen och till bjudning när hon "släpper".

 

Problemet låg lite i bakgrunden men vi lyckades hoppa den fullständiga banan på ett bra sätt trots hennes humör. Banan låg på 1.20-1.30m med teknisk svårighet på en 140bana. Skilla kändes väldigt fin men hennes oärliga bjudning gav nedslag på långsidan med kort anridning (2 galoppsprång) fram till en kombination på ett galoppsprång, direkt vidare på 3 galoppsprång till en stor oxer som var maxad. Här stötte vi på problem, hoppade utsprånget på 1.40m men här fattas bitvis styrka för att Skilla ska orka.

 

Jag är nöjd med träningen även om jag gärna hade glänst och visat hur mycket vi förändrat, förbättrat och hittat. Av erfarenhet vet jag att Tomas ser de små detaljerna mellan gångerna men det hade varit så skönt att få visa att vi blivit SÅ mycket bättre. Däremot, fördelen med detta pass var att han fick se våra stora brister som skiner igenom på tävling, hjälpa mig och dessutom coacha mig vidare.

 

Framöver ska jag rida på graman för att hitta den runda låga formen, ryggningar och skolor för att stärka bakdelen och hennes uppförsbacke. Dessutom måste hon bli mer elastisk i ryggen och ha mer aktion. Vi jobbar vidare med detta och hoppas på mirakel till novemberträningen.