"Det är sport vi håller på med, inte transport"
Datum ~ 2014-04-03 | Tid ~ 22:34:16
Blev så lycklig när en vän länkade artikeln med Henrik Ankarcrona under kvällen. Henrik pratar mycket om hästens utbildning, vad som måste fungera och när saker och ting som så lätt som grunder fungerar kan man göra nästa vad som helst.
I artikeln som finns publicerad på Hippson pratar han om de tre "S'en". Start, stopp, sväng. Hästen måste kunna dessa tre innan man går vidare i utnildningen. Under en clinic som Henrik höll i Halmstad pratar han mycket om hur han utbildar, tränar och hur man lägger upp ett träningspass.
De första styckerna i artikeln låter det nästan som att Henrik och T.Hammar är samma människa. Just dessa saker pratar Tomas mycket om. Som rubriken för detta inlägg lyder "det är sport vi håller på med, inte transport" nämnde Tomas ett flertalet gånger under förra fredagens träning.
Mycket läsvärd artikel, och jag är så nöjd att jag hört detta så nyligt som för 7 dagar sedan, och får läsa det ii text idag. Än en gång blir jag mer övertygad om att T är helt rätt för mig som tränare och utbildare. Allt som nämns gällande skolbänken har T matat i mitt huvud redan sedan ponnytiden. Redan då sa han " jag är din lärare, du är hästens". I andra ord säger Henrik samma sak,
För att inte bli långrandig måste jag kortfattat nämnde delen där Henrik pratar om att hästen ska hoppa på muskelkraft och inte fart. Just i den fasen är jag och S. Vi har gått på fart, och klarat oss hittils. Men nu måste vi hitta en helt annan avspändhet, ro och låta sprången ta tid och alla muskler arbeta korrekt.
Morgondagens träning känns för långt bort, har så mycket jag vill träna på och se, känna och klämma på mina nya insikter och kunskap!
Artikeln om detta hittar ni
här
Kvarka
Datum ~ 2013-07-11 | Tid ~ 05:42:00
Variga bölder, lunginflammation eller feber. Alla dessa symptom är vanliga om din häst drabbas av kvarka. Dem vanligaste resultaten av sjukdommen är att hästen blir febrig, snorig och svullna, tänk på att den unga hästen kan sjukdommen vara dödlig.
Hästnäringens smittskyddskommitté har under 2012 och 2013 ett kommunikationsprojekt riktat till stuteri och uppfödare för att öka kunskapen och förhindra spridningen.
Drabbas du trots försiktighet av smittan finns en vårdguide på svensk ridsport som ger dig tips och tricks kring hygien och hur du på bästa sätt isolerar smittan. Vårdguiden är uppdelad i två delar där del två tar upp "sant & falskt" om kvarka.
Ett påstående kring kvarka är att sjukdommen är luftburen. Sanningen kring detta är: Kvarka kan smitta via en häst som hostar där snorpartiklar fäster på en annan häst i närheten. Delar hästarna utrustning eller vattenhink kan hästar i närheten bli smittade. Det smittar dock inte genom utandningsluft som influensa.
Testerna som görs för att fastställa om din häst blivit drabbad av kvarka är inte 100% säkra. Var därför väldigt nogrann med klädbyte, hygien om du vistas i publika miljöer med personer från andra stall.
Om din häst är snorig, har hög feber och känns hängig. Uteslut inte möjligheten att din häst blivit smittad av kvarka! Utred omedelbart vad hästen bär på för bakterier eller om hästen är drabbad av ett virus. Isolera hästen om möjligt för att minimera risken att fler hästar insjuknar.
Under 2012 drabbades flertalet ridanläggningar och ridskolor av denna sjukdom. I min hemstad drabbades närliggande anläggning, min kommuns största anläggning - Umeå Ryttar Förening. Anläggningen lyckades isolera smittan i ett tidigit stadium. Trots detta insjuknade flertalet hästar och det dröjde månader innan allmänheten var välkommen till anläggningen och verksamheten flöt på smärtfritt. Detta är ekonomiskt förödande för verksamheten. Än idag är det anläggningar som får kämpa för att jobba ikapp den lucka i ekonomin som uppstår. Tänk därför på att vara "för" försiktig 1 gång för mycket än att riskera att du mister din häst eller att din anläggning / verksamhet får år av ekonomisk förlust på grund av förlorade intäkter.
Information och bilder hämtade från Svensk Ridsport.
En god ryttare har en god sits
Datum ~ 2010-07-31 | Tid ~ 16:22:45
Har läst i flertalet bloggar om problem att hitta en god sits, frågor hur man hittar en bra sits och vad det har för inverkan. Därför tänkte jag ta mig an utmaningen att skriva ett inlägg om detta. Båda ur dressyrsynpunkt och som hopprytttare.
Att hitta en god sits för att underlätta ryttaren och hästens arbete är en viktigt pelare till att vara en skicklig ryttare. En korrekt position där hjälperna är effektiva, kroppen är avslappnad och musklerna hos hästen får arbete ostört är lättare sagt än gjort. För att hitta en god grundsits krävs flertalet timmar i sadeln och även en passande utrustning för häst, ryttare och ändamål.
Dressyr: I dressyren pratar man om den lodräta sitsen där ryttaren sitter djupt i sadeln och får möjlighet att inverka med hela skänkeln (från höft till häl) i en rak linje. Viktigt är att överlivet är upprätt och inte tippar framåt eller bakåt för en korrekt sits och inverkan. En god dressyr ryttare med en god sits får hästen att jobba korrekt genom en god hållning och möjligheten att inverkan. Är sitsen bristfällig får både häst och ryttare slita onödigt ont för att utföra ett annars relativt lätt arbete.
Tips: För att hitta rätt sits är longering nyttigt, där du får möjlighet att koncentrera dig helt på dig själv. Ett annat bra tips är att filma under dina ridpass för att själv se dina brister och svagheter. Var nogrann att i början av passet sitta mitt över hästen, håll kontakt med båda sittbenen för att fördela vikten korrekt. Stigbyglarna ska ge ett stöd utan att hålla upp ryttaren ovanför sadeln, möjligheten att sjunka ner och inverka med hela benet måste finnas. Väl sittandes i sadeln, lyft upp ett ben i taget, vinkla knäet nära sadeln och för hela benet bakåt (från höften). Eftersträva att hälen ska hänga under höften för bästa inverkan och hållning. Bålen och ryggen måste hålla ett gott stöd för att inte falla framåt eller bakåt. God bålstyrka och hållning ger den korrekta sitsen för en dressyrryttare och underlättar ett gott arbete för ekipaget.
Hoppning: En god sist för hoppryttaren är en följsam och stabil sits. Den lodräta sitsen som jag tidigare nämnde för dressyrryttare är inte eftersträvad i hoppningen. Hoppsitsen ska vara lättare och inte lika fokuserad och kraftig som dressyrsitsen. Kontakten med säten ska vara lätt och ryttaren ska ha tyngden i stigbyglarna. Att ryttaren har god balans och en stilla underskänkel är önskvärt. Egen balans och en god stabilitet är viktigt för att inverka rätt på sin häst. Eftersom ryttaren är placerad ovanpå eller över sadeln med det korta stiglädren är det viktigt att hjälperna är effektiva och stadiga.
Tips: För att få en god hoppsits träna på att rida an och hoppa små hinder ofta. Att hitta balansen och sitsen över hindret är det svåraste för en hoppryttare. Då alla hästar har olika språng kurvor över hindret är det svårt att ha en sits som alltid fungerar. Hitta balansen i sadeln och försök att vara följsam utan att störa hästen i språnget. Träna på att hitta balansen i stigbyglarna och undvik att knipa med knäna. Gymnastikhoppning och serier är bra tips för att hitta gunget i knäna och att inverka lagomt.
För er som haft problem med att hitta en god sits eller behöver tips för att förbättra den hoppas jag att texten ovan gett er något. Övning ger färdighet och all typ av förändring kräver massvis med timmar i sadeln. Glöm inte bort att vi alltid kan utveckla våra sitsar och bli en skickligare ryttare.
Dressyr för hoppryttaren
Datum ~ 2010-06-30 | Tid ~ 22:31:53
Har fått mig en förfrågan att skriva ett dressyrinlägg av en nära bekant. Frågan löd:
Hur rider du som hoppryttare dressyr?
Alla ryttare har sin filosofi om hur en välriden häst ska agera under arbete. Oavsett om du är dressyrryttare, hoppryttare eller rider mestadels i skogen har de flesta en känsla man eftersträvar.
För att få en trevlig hopphäst måste markarbetet och dressyren fungera och utvecklas ständigt. En välriden häst på marken är betydligt mer lättreglerad än en oridern / stel eller svag häst oavsett disciplin.
Därför tar jag någon dag i veckan där jag rider igenom Skilla på banan, för att mjuka upp och stärka hennes båda sidor. Tyvärr har jag inte tränat för instruktör i dressyr mer än ett fåtal gånger. Månadstränare har jag haft möjlighet att träna för under våren där jag visat upp våra framsteg, fel och brister.
Ett vanligt dressyrpass jobbar jag mycket med övergångar. Hitta stöd i båda tyglarna för att lätt reglera takt och tempo. När hästen är varm och framskrittad eller travad börjar jag jobba med lösgörande arbete för att komma åt bakdelen, böja i bålen samt hitta ställning åt båda hållen. Detta gör jag lätt genom att jobba med volter, serpentinbågar eller ställning i hörn eller längst långsidor.
Jag är nogrann med att inte fastna på volter och serpentinbågar allt för länge utan jobbar mycket med fyrkanspårets sidor. Att börja någon meter från spåret, hitta rakriktning några steg för att sedan ställa utåt, växla tillbaka till rakrikning för att sedan ställa innåt. Det är väldigt viktigt att bogarna fortsätter rakt fram och att bakdelen inte sladdar. En sådan övning är oftast komplicerad för en unghäst som fortfarande inte vuxit klart i kroppen, eller hittat sig själv. Någon långsida med denna typ av arbete för att sedan göra något lättare.
Jag använder mig mycket av bågar, ruter ess och andra linjer för att på korta sträckor hitta ställning och rakriktning. När hästen känns fin i båda varven provar jag flytta på hörnlinjen undan skänkel, självklart på hästens nivå.
Som ryttare är jag nogrann med grunderna och tar en gångart i taget. Blir halva passet i skritt, eller kanske hela innan jag fått igenom det jag velat får det vara så. Jag byter aldrig till en högre gångart om början inte fungerar. Utesluter helt galoppen om skritt och travarbetet inte fungerar. Att jobba hästen i skritt är mycket nyttigt och sätter många muskler de andra gångarterna inte gör.
Funderar allt i början jobbar jag endast med tempoväxlingar i galoppen, lite voltarbete men endast grundjobb i denna gångart. Skilla är fortfarande ung, grön och orutinerad. Försöker att anpassa jobbet efter dagsform och känsla. En bra tanke och stärkande arbete i galoppen kan vara att öka och minska tempot och samlingen. Lång låg till något högre och friare form för att sedan rulla på den långa låga igen. Bra träning, mycket att tänka på och ger oftast en trevlig och mjuk häst.
Varierad ridning och en plan för hästens uppbyggnad och underhåll är viktigt för att få goda resultat. Dressyr på banan rider jag endast en gång i veckan. Resterande dagar som inte fylls av träning eller avkopplande skogsturer är någon form av arbete. Konditionsträning, styrka eller kanske ren dressyr efter vägen är något jag håller hårt på. Att hästen är mjuk, följsam och reglerbar på uteritten är viktigt. Den tid vi ryttare sitter till sadel eller jobbar hästen från marken ska något uträttas.
Dressyr är viktigt för både ryttaren och hästens välbefinnande. En allsidig och stark häst som är välriden är en trevligare häst att arbete med. En god sits, hållning och inverkan ger ryttaren förbättrade egenskaper för att rida en trevlig runda, oavsett häst. Därför jobbar jag mycket med dressyren, trots att jag är hoppryttare. För min och hästens skull är dressyrarbetet avgörande för hur långt vi når i framtiden.
Systematisk träning / Konsten att vara konsekvent
Datum ~ 2010-04-22 | Tid ~ 18:48:03
Det krävs många timmar i sadeln för att bli en god ryttare. Vissa föds med rätt känsla, andra får kämpa sig till en god ridning. Sen finns det alltid goda amatörer som aldrig kommer uträtta stordåd men som trivs med stunden på hästryggen. Antalet ryttare är många, antalet ridstilar minst lika många men strävan mot en harmonisk häst har de flesta gemensamt.
För att hästen ska ha möjlighet att bli harmonisk, följsam och arbetsvillig under ryttare krävs en tydlig och stadig ridning. En otydlig ryttare som ger hästen dubbla budskap kräver flera saker samtidigt ger en ostadig, oförsåtende och vinglig häst. En frustration uppstår och hästen blir lätt förvirrad, förstår inte ryttarens hjälper. När ryttaren blir överambitiös eller får känslan att inte få igenom sin hjälper ändrar man ofta övning, riktning eller gångart för att lösa problemet. Men "rider runt" problemet utan att faktiskt ta igenom misstaget eller konflikten som uppstod. Därför är det viktigt att ta en sak i taget. Rid klart övningen, tar tag i problemet som uppstod, sen byt övning. Att förändra för mycket ger ingen kontinutet eller möjlighet för hästen att slappna av och komma till ro.
Det är därför viktigt inför träningspasset, vardagsridningen eller tävlingen att ha ett mål. Ett system att följa för att ge hästen de bästa möjligheterna för att lyckas i arbetet. Se till att alltid vara konsekvent, korrigera på samma sätt, var lika snabb med eftergiften så hästen känner att den får belöning när den gör rätt. Om vi hela tiden ändrar sätt att korrigera, berömma och rida, hur ska hästen förstå vad som förväntas, uppskattas och belönas.
Vi förväntar oss att hästen ska sköta sig exemplariskt nästintill alltid. Som ryttare varierar vi vår ridning väldigt ofta, kräver olika saker och ändrar vårt sätt att rida. För att inte nämna alla gånger vi är obalanserade, ofokuserade eller otydliga. Dessa gånger förväntar vi oss nästan mer att hästen ska sköta sig exemplariskt, trots att vår ridning är bristande. Om vi inte rider systematiskt och har en tydlig plan som hästen "känner igen" kommer resultaten att dröja och aldrig komma i balans fullt ut.
Det är en konst att alltid vara konsekvent, att alltid agera på rätt sätt i rätt tid. Det flesta ryttare strävar efter bättre ridning, en trevligare häst och en lydigare häst. För att komma dit tror jag det är viktigt att man är medveten om sina briser. Tar vara på sina styrkor och försöker lägga upp en planering.
För att få bäst resultat och framgång tror jag att upplägget av träningar och vardagsridning är viktigt. Att ha ett stort övergripande mål, men samtidigt ha tydliga delmål. Våga sätta ribban högt, ha små mål på vägen för att känna att träningen ger resultat. Analysera och fundera kring resultat/tillvägagångsätt och reflektera över olika träningsmetoder.
Att våga misslyckas är halva vägen till att lyckas.
Skydda ditt liv - välj rätt säkerhetsväst
Datum ~ 2010-01-10 | Tid ~ 00:37:08
Här kommer del två av tre där jag tar upp ämnet säkerhet för oss ryttare och hästälskare. I detta inlägg kommer jag ta upp vikten av att välja rätt säkerhetsväst.
För oss hoppryttare kom den nya regeln från ridsportsförbundet att alla under 18år måste använda säkerhetsväst vid tävling av ponny / häst. Omställningen var stor för oss ryttare som tidigare valt att inte rida med säkerhetsväst samt ingen i vår närhet som informerat oss om fördelarna med västen när regeln kom. Vår förening införde även att alla tränade ponnyekipage var tvungna att hoppträna med dessa västar för säkerhetens skull.
Med tanke på att ridsporten är en av Sveriges största och farligaste sporter med drygt 13 000 personer som årligen söker hjälp på akutmottagning i samband med ridolyckor bör varje ryttare informeras grundligt. Att valet av säkerhetsväst kan vara avgörande på hur allvarligt en ridolycka slutar.
I England gjordes en undersökning av vad vi kallar BETA 3 västar som alla är godkända för tävling. Resultatet av testerna var katastrofalt ! - Endast 5 av 10 västar klarade säkerhetskraven. Ulf Wiken menar att det är oroväckande att märkningsystemen inte följs.
För mig blev det en självklarhet att börja använda säkerhetsväst när det kom ut en smidigare variant än pansarplåten. Som barn provade jag denna men blev för orörlig och otymplig för att använda säkerhetsväst. När nyheten kom med ledade västar fick jag möjlighet att prova och fastnade direkt. Nu något år senare hoppar jag aldrig utan väst. Jag har passerat ålderssträcket och får välja fritt men månar om min egen säkerhet så mycket att en säkerhetsväst för mig är en självklarhet.
För er egen säkerhet, hitta en passande säkerhetsväst med gott omdöme. Om en säkerhetsväst kan rädda liv eller ej kan jag tyvärr inte svara på. Men jag vågar inte riskera att vara utan om fallet skulle vara så.
Rider ni med säkerhetsväst, och kommer ni fortsätta med detta när ni får välja själva?Läs mer om artikeln på :
http://www.dn.se/ekonomi/din-ekonomi/ratt-sakerhetsvast-ett-val-for-livet-1.550371
En billig försäkring för knän och leder - stigbyglar
Datum ~ 2010-01-02 | Tid ~ 21:25:43
För alla hästintresserade och främst för oss ryttare som även hanterar hästarna från ryggen är det viktigt att tänka på säkerheten. Därför har jag valt att ta upp detta i tre olika delar som från olika synvinklar påpekar vikten av säker utrustning.
Första inlägget kommer vara koncentrerar kring
stigbyglar och dess effekter på knän, leder och ligament , vad som gör en faktiskt skillnad och vad som bara är en smaksak.
Efter att ha läst kring de olika möjligheterna som finns i ämnet "säkerhetsstigbyglar" måste jag säga att valmöjligheterna är många. Det finns självutlösande, stigbyglar med speciella funktioner som ska "snurra ut foten" förhindra den från att fastna på olika sätt. Själv har jag valt att använda mig av Mountain Horse stigbygeln SCS3.
Diskussionerna har varit många kring det olika ledade stigbyglarna, är det någon påverkan på leder, knän och ligament och kan då dessa ledade stigbyglar göra någon skillnad? Något riktigt svar på denna fråga kan jag tyvärr inte ge. Men reaktionerna av ryttare som använt sig av dessa och av egen erfarenhet känns det helt klart som en liten åtgärd för att eventuellt förhindra ett kommande problem.
De ledade stigbyglarna med sjävlutlösande platta för att minska risken för att fastna har jag tyvärr stött på betydligt mer negativa åsikter än positiva. Då dessa inte alltid fyller sin funktion och skjuter ifrån i det kritiska läget eller självutlöser utan anledning har dessa inte alls samma värde i folks ögon.
Hur de ledade stigbyglarna förhindrar att foten fastnar i stigbyglen och räddar ryttare från att släpas bakom hästen är även detta ovisst. Sjävklart kan de ledade stigbyglarna underlätta detta, om en säker sko använads. Men någon 100% säker lösning finns tyvärr inte idag. Sjävklart finns det bättre och sämre lösningar men i mitt fall tror jag det mesta handlar om sunt förnuft och ett gott säkerhetstänk kring grundutrusning som skor/stövlar och ridbyxor.
Mitt val att rida med Mountain Horse SCS3 stigbyglar i samband med hoppning eller fältritt är för mig något som lugnar min själ. Någon fysisk påverkan kan jag inte avgöra om det ger i längden eller kortsiktigt. Men för tillfället känns det bättre. Om det senare visar sig ha en positiv påverkan på knän, leder och ligament ser jag detta som en positiv överraskning.
Nedan finns bilder och länkar för några olika typer av säkerhetsstigbyglar för mer information och vidare läsning.
Rostfri stigbygel Equi Wing Kwick-out Footsaver Sprenger Bow Balance Sprenger stigbygelSCS3 Mountain HorseVad trivs ni med för stigbyglar och har ni några erfarenheter av någon av det ovanstående eller andra att rekomendera?
Bestraffning
Datum ~ 2009-12-10 | Tid ~ 00:51:23
Här kommer ett inlägg önskat av Sandra.
Höll som sagt teorilektion i tisdags och pratade om bestraffning och beröm med eleverna.
Bestraffning för mig är när hästen mister möjligheten att göra något på grund av dåligt uppförande eller oönskat uppförande. En tilltänkt uteritt slutar med att man vänder om och promenerar hem arga på varandra då ett oönskat beteende dyker upp istället för att ta tag i problemet.
Exemplet som togs under ridlektionen var följande.
Du är ute och promenerar en häst för hand och blir biten i ryggen. HUR reagerar du?
Eleverna tänkte efter och kom med olika förslag, vissa bättre andra sämre.
Tanken jag ville sätta igång var - hur tänker eleverna?
Det jag försökte förklara efter deras stund i djupa funderingar var: Beroende på vilken häst du promenerar blir tillrättavisningen olika. Enligt min uppfattning och erfarenhet av hästar måste man agera olika beroende på vilken häst som gör vad. En bråkig häst med mycket attittyd och då ofta ranghög kanske behöver en hårdare och bordusare tillrättavisning än en väldigt känslig häst.
Att bestraffa hästen är för mig något vi människor gör allt för ofta utan att veta innebörden av vad vi exakt gör. Jag ser ingen större mening med att bestraffa hästen utan - gör om gör rätt lyder mitt tankesätt. Gör hästen fel, något dumt eller ogillat ska detta självklart korrigeras - INTE bestraffas.
En nära tränare till mig förklarade följande: Du får aldrig någonsin bli arg på din häst för att du blir upprörd över situationen. Om hästen gör fel, håll dig sansad men säg ifrån och "låssas vara arg".
Att slå sparka eller skrika åt en häst när man redan är ur fas ger oftast inga bra reaktioner eller minnen för hästen. En fast, bestämd men lugn ryttare ger däremot bestående fördelar i hantering och ridning.
En häst med oönskat beteende ska korrigeras och uppmuntras när denna gör rätt. Med mycket beröm och en fast lugn ryttare som vet sin sak kan de flesta olater vänjas bort. Läs vidare om Beröm i nästa inlägg.
Barrering
Datum ~ 2009-11-05 | Tid ~ 14:02:00
Är nästan för upprörd för att skriva om detta ämne men jag ska göra mitt bästa. Försöka att ge en så grundläggande information som jag möjligtvis kan göra.
Barrering har varit på tapeten i ridsporten ända sen slutet av 80-talet början av 90-talet. Ryttare som använder ohumana tillvägagångssätt för att hästen ska förändra och förbättra sin hoppteknik. Ordet barrering är ett samlingsnamn som kort och gott kan beskrivas som bestraffning för hästen.
Allt ifrån ryttare som rider an fel på hinder medvetet för att hästen ska bli rädd och bli försiktigare. Till tränare, ryttare och människor som slagit hästen i samband med språnget för en ökad språngkurva. I denna kategorin tillhör även där bommen höjs upp i avsprångspunkten för att träna bort hästens naturliga taxering och överhoppa sig över hindret. Den mest skadliga och rent horribla typen av barrering som vi hästmänniskor får skälvan för är dessa skydd. Ryttare som placreat nubbar på insidan av damasker eller senskydd för att "lära hästen". Dessa nubbar skadar inte hästen så länge den inte slår i, och detta är en olat och måste tränas bort, anser det människor som använt sig av denna metod. För mig som genuin hästmänniska och även tävlingsryttare är detta en otänkbarhet. Att straffa min häst och skada den finns inte i min värld. Men tyvärr tänker inte alla så, och när det handlar om stora pengar är en häst hit eller dit inte hela världen. Åren har gått och vissa av dessa metoder används även idag, vilket är skrämmande. Vi lever på 2000-talet men använder metoder som borde varit förbjudna redan innan dem blev populära.
I dagsläget är reglerna hårdare med barrering finns på var och varannan tävling. Inte i samma utsträckning som jag nämnde ovan men på ett mer svåråtkomligt sätt. Vanliga damasker / teknikskydd.
Hästar med dålig bakbensteknik har fått frambens senskydd bak, långa teknikskydd eller i extrema fall tunga skydd. För en människa som har någorlunda vett och koll på hästens exteriör kan man lätt se skillnaden på hur ett framben och ett bakben ser ut. Att ett frambensskydd skulle sitta optimalt på ett bakben är för mig en stor gåta, och en omöjlighet. Ett frambensskydd som sitter på ett bakben ger varken senan eller kotan någon större plats eller stabilitet. Ska hästen hoppa med dessa skydd kläms senan ihop och hästen känner då ett obehag.
Reglerna för att skydda våra älskade hästar mot felaktiga skydd, barrering och andra otillåtna metoder har skärpts. Än är det långt kvar, men vi har en början.
I dagsläget vägs benskydden på det större tävlingarna för unghästar om någon tvivel om effekten finns. Om vi ser till vårat eget land blev två unghästar diskvalificerade just av denna anledning under unghästchampionaten. Damaskerna vägde då 1hekto för mycket och ansågs skadliga för hästen.
Under dessa tävlingar i Flyinge såg man unghästar med otrolig teknik, teknik som på en unghäst aldrig skådats tidigare. Dessa ekipage blev ned dömda av domartrion då dem betvivlar att hästarna tränas humant. Dem kan inte garantera något, men för säkerheten och hästarnas skull blev poängen låga. I panelen satt Åke Hultberg (OS ryttare 1972), Paul van Haalem (Holland) och svensken Peter Eriksson.
Att barrering fortfarande existerar skrämmer mig. Främst när det förekommer bland hobbyryttare på regional nivå. Det är dags för en förändring. Vi genuina hästmänniskor måste ta vårat ansvar och stå upp för våra djur innan något tragiskt händer.
"Sällskap till häst" del 2
Datum ~ 2009-08-07 | Tid ~ 16:46:18
Eftersom Ina skrev ett såda lång kommentar väljer jag att svara på detta i ett inlägg - hoppas det är okej. Hela hennes komentar finns att läsa under komentarer " sällskap till häst "
Självklart så är hästar som människor. Man passar inte bäst ihop med alla, som jag nämnde i inlägget så har hästar personkemi mellan varandra och trivs inte jättebra med alla. - Man ska inte generalisera där heller. Som du säger, har man inte möjlighet att låta hästen gå med många andra hästar utan endast med ett sällskap, blir möjligheten att prova sig fram - väldigt liten. Som i mitt fall är stallet byggt med en fullstor box samt en mindre spilta där det ryms en shettis eller mindre b-ponny. Så i mitt fall blir valmöjligheterna väldigt små, som du kanske förstår.
Som du säger, hästar är sociala djur som trivs absolut bäst i flock! Gärna på stora åkrar där det får göra upp rangordningen själva, och får vara hästar i dess fulla mening. Att ha hästarna tillsammans i hage, eller i flock är ju stora skaderisker om man har tävlingdjur. Så därför väljer många på hög nivå, att ha hästen ensam i hagen. Med med andra hästar i dess närhet. Jag håller helt med om att hästar ska få vara hästar också, därför hade vi lösningen på det sommartid. Då fick dem gå i flock och mycket tid till varandra vilket uppskattades. Men att min häst for illa av att vara ensam,det betvivlar jag väldigt starkt.
Det sista förstod jag inte riktigt din formulering, hur du menade. Men jag kan med erfarenheten i ryggsäcken intyga att en häst visst trivs ensam. Självklart är det inte drömtillvaron, men hästen var nöjd, och det blev en fungerande lösning, med det sällskap som fanns.
Angående hästarnas instinkter så vet jag lika lite som du, hur dem tänker. Det jag vet är att hästarna i urminnes tider har gått i flock lösa, utan mänsklig kontakt. Detta har vi förändrat genom tiderna, tämjt dessa vildjur och fått dem att lyda. I och med det, har vi förändrat hästarnas beteende. Med det menar jag att en häst som har levt nära inpå människor i hela sitt liv och har goda erfarenheter, accepterar människan i sin flock - som ledare. Detta är ju ett beteende och någonting vi har framkallat och i och med det, tror jag att en häst nöjer sig med mänskligt sällskap.
Som du skriver är det svårt för hästarna att anpassa sig och bilda en flock när det endast är två hästar. Jag känner igen det du beskriver, och detta hände även mig. Ponnyn jag hade var van att stå ensam eller i en flock med kossor. När hon flyttade hem till mig skaffade vi en b-ponny till sällskap. Hon jagade runt henne i hagen och trivdes inte alls med hennes sällskap. I och med detta, beslutade vi för att prova ha henne ensam, med sällskap av en radio och en kanin. Detta fungerade mycket bättre, hon var lugnare i stallet och lättare att hantera. Slutsatsen drogs att hon helst gick i flock, eller helt själv. - För med en hästkompis, blev hon orolig, nevös och höll konstant koll på den andra hästen, matvägrade och sov inte på nätterna. I oro. I största möjliga mån ska självklart hästen få stå med andra hästar helst i samma hage eller på samma gård.
bilden är tagen från www.ridsport.se
Sällskap till häst.
Datum ~ 2009-08-06 | Tid ~ 12:46:31
Djurskyddet hade som förslag att alla hästar
måste ha sällskap av en annan häst - detta skulle skrivas om i lagen!
Efter stora diskussioner övervägande och betänksamhet ändrades inte lagen.
Hästar är flockdjur och generellt trivs dessa bäst i flock, men som erfaren hästägare har även jag insett att varje häst är en egen individ. Vi människor får alltid höra att det är fel att generalisera, detta borde då också gälla hästar.
Visst är hästen uppvuxen i frihet, i stora flockar med andra hästar. Men även det är unika och har sin egen personlighet..
Alla hästar trivs inte i stora flockar, och alla hästar mår inte bäst av sällskap.
Att laget inte trädde i kraft var en lättnad för många. Eftersom hästar är en dyr sport som den är, finns det många familjer och ägare som hade drabbats hårt av den nya lagen. Djurskyddet menade att det fanns många alternativ: Antingen hyr man inte hästen i ett stall med andra hästar, köper en till, eller säljer sin nuvarande häst. Landslagsryttareb Maria Gretzer gjorde uttalandet "De verkar inte veta så mycket om hästar". Detta grundade hon på, som ovannämnt att hästar är individer och allt passar inte för alla. Om lagen hade trätt i kraft, hade möjligheten för många att äga en häst blivit omöjliga.. Istället för en lagändring kom dessa regler som
alla hästägare måste rätta sig efter.
- Hästen måste ses till minst en gång per dag, helst fera
- Hästen ska motioneras, borstas och pysslas med dagligen. Boxen ska mockas
- Tre gånger per dag ska hästen få färskt vatten och mat
Djurskyddet uppmanar att vid ett hästköp ta reda på all information. Tänk igenom beslutet mer än en gång, kostnader tillkommer alltid!
Varför detta inlägg är intressant för mig är just av den anledning att jag är i storhäst köpestankar.
De storhästar jag har varit intresserad av och haft kontakt med ägarna har många haft som krav att hästen ska stå med andra hästar - jämt. Då vi har ett litet stall hemma, blir detta väldigt komplicerat - men skulle gå lösa på något sett om rätt häst dyker upp. Det som gjorde mig fundersam var när ägaren påstår att hästen inte trivs med shettisar..
Visst kan det vara så att har man många hästar att välja mellan så tyr man sig till den som passar hästen bäst. Men på ett nytt ställe där ens gamla kompisar inte finns. Där en liten häst - som en shettis finns borde detta inte vara något problem, hästen borde anpassa sig efter "utbudet".. Detta är min egen uppfattning och erfarenhet av hästar och människor. Visst kan jag ha fel, men påståendet fick mig att fundera.
Har ni upplevt att en häst har ratat någon annan - och väljer att vara ensam istället för det sällskap som erbjuds? -
Berätta gärnabild tagen från
http://farm1.static.flickr.com/155/390090893_2dfb125ba6.jpg
Att banta en häst.
Datum ~ 2009-08-05 | Tid ~ 11:24:46
Att se en undernärd häst, där knotorna sticker ut, blicken är matt och hästen orkeslös anses i många ögon som djurplågeri. Hästen lider och får inte den näring den behöver. Detta resulterar i katastrof om läget fortskrider. Läs mer om undernärda och magra hästar på http://www.hippson.se/blogs/Dressyrbloggen/index.htm
Nu är det dags för oss hästmänniskor att öppna våra ögon och se till den andra guppen - överviktiga hästar. En häst som är överviktig, där balansen gått förlorad och hästen får svårt att orka vardaglig motionsridning. Då är det dags att göra någonting! Att äga en mager och utsvulten häst anses ofta som en dödssynd. Hästen ser oftast matt och orkeslös ut - vilket är självklart då hästen inte har fått den näring den behöver. Är det då inte en lika stor synd att äga en överviktig häst som får ont av att röra sig... Som hästvän reagerar man ofta starkt på detta och vi har alla läst om underviktiga, undernärda hästar som lider. Faktum är att en överviktig häst - med väl tilltaget hull oftast anses mer humant, som om övervikt vore hälsosamt för leder och knän... Hur går man då tillväga för att banta en häst?
Det första som måste göras är att se över hästens stråfoder samt kraftfoder. Går hästen på bete är det viktigt att detta är magert och energifattigt. Betet får gärna vara stort och det underlättar om hästen står med andra hästar. Då uppmuntras hästen till att leka och röra på sig. En tjock häst bör få vara ute så många timmar som möjlig där den får chans att motionera på egen hand, detta självklart på ett magert bete eller annan ute hage. Det måste finnas en balas mellan energi, protein och motion för hästens välbefinnande.
Det kan räknas ut enligt följande.
- Grovfodrets näringsvärden (genom en hö analys)
- Hästens arbete
- Hästens ras/typ
- Om hästen är lättgödd / svårgödd
- Gärna tidigare foderstat (i g och kg)
- Har hästen allergier - foder att undvika
När dessa faktorer är uträknade är det dags att börja räkna ut hästens näringsintag. Hur foderstaten skall utformas samt vilken motion som är bäst för just din häst.
Exakt uträkning finns att se på http://www.angelfire.com/ego/riven0/foderstater.html i gram och kilo, och hur foderstaten ska utformas.
En häst som har lätt för att lägga på sig är det viktigt att den får mycket motion. Med detta menar jag självklar en träningsform som är lämplig för din häst. För riktigt överviktiga hästar rekommenderas inte hoppning då påfrestningen för frambenen blir för hög då all tyngd läggs på framknän och kotor. Lagom att börja med är daglig motion. Gärna långa skrittpass där hästen går i ett friskt tempo, korta intervaller i trav för att få upp pulsen och cirkulationen - muskelarbete kräver energi som automatiskt tas från den stora fettansamlingen. Att rida hästen i alla gångarter är absolut ingen fara, däremot måste vi tänka på hur hästen reagerar, hur mycket den orkar och att inte belastningen blir för hög under någon längre tid.
Att banta en häst är någonting man måste planera långsiktigt, från några månader uppemot ett halvår. Slutar man att mata den helt eller drar ner kraftigt på stråfoder kommer hästen att magra, men möjligheten för att bygga muskler blir obefintlig. Svälter man då hästen och får en mager häst, blir problemet desamma - energi och protein är i obalans och du står på ruta ett.
Hästens grovfoder kan förbli densamma - det är kraftfodret som ska plockas bort i första hand. Har man en kraftigt överviktig häst kan höet i viss del bytas ut mot halm eller energifattigt hö. Sent skördat hö har lägre energi och passar hulliga hästar bättre. Mängden grovfoder berättar inte hur tjock hästen kommer att bli, allting handlar om energin och protein i den mat hästen får. När foderstaten av grovfoder och kraftfoder är anpassad efter hästen - är det dags att ta tag i motions delen. Ta gärna hjälp av hästkunnigt folk i din närhet med träning och en långsiktig planering. En överviktig häst har oftast mer än bara obalans i fodret, utan är oftast omusklad och övergödd. Detta löser man lättast genom att förändra foderstaten och lägga upp ett varierat träningsschema så att hästens muskulatur kommer igång igen.
Här är före och efterbilder på min egen häst.
Hon kom till mig oktober 2005 - då gick hon med lättare motionsridning 2-3gånger i veckan samt FRI tillgång på hösilage 24timmar om dygnet.
Ensam på en hel bal. Helt omusklad.
Här har det gått 1½år där hon rids regelbundet med en anpassad mängd grovfoder och kraftfoder. Välmusklad