Blev så lycklig när en vän länkade artikeln med Henrik Ankarcrona under kvällen. Henrik pratar mycket om hästens  utbildning, vad som måste fungera och när saker och ting som så lätt som grunder fungerar kan man göra nästa vad som helst.

 

I artikeln som finns publicerad på Hippson pratar han om de tre "S'en". Start, stopp, sväng. Hästen måste kunna dessa tre innan man går vidare i utnildningen. Under en clinic som Henrik höll i Halmstad pratar han mycket om hur han utbildar, tränar och hur man lägger upp ett träningspass.

 

De första styckerna i artikeln låter det nästan som att Henrik och T.Hammar är samma människa. Just dessa saker pratar Tomas mycket om. Som rubriken för detta inlägg lyder "det är sport vi håller på med, inte transport" nämnde Tomas ett flertalet gånger under förra fredagens träning.

Mycket läsvärd artikel, och jag är så nöjd att jag hört detta så nyligt som för 7 dagar sedan, och får läsa det ii text idag. Än en gång blir jag mer övertygad om att T är helt rätt för mig som tränare och utbildare. Allt som nämns gällande skolbänken har T matat i mitt huvud redan sedan ponnytiden. Redan då sa han " jag är din lärare, du är hästens". I andra ord säger Henrik samma sak,

 

För att inte bli långrandig måste jag kortfattat nämnde delen där Henrik pratar om att hästen ska hoppa på muskelkraft och inte fart. Just i den fasen är jag och S. Vi har gått på fart, och klarat oss hittils. Men nu måste vi hitta en helt annan avspändhet, ro och låta sprången ta tid och alla muskler arbeta korrekt.

 

Morgondagens träning känns för långt bort, har så mycket jag vill träna på och se, känna och klämma på mina nya insikter och kunskap!

 

Artikeln om detta hittar ni här

Sedan träningen förra veckan så har vi hunnit med en del saker.

 

Medryttaren red ut på söndagen, joggade och red på banan. Lät som dem hade ett bra pass trots att fröken rödtott hängde lite i högertygeln.

 

Måndag: Vila

Tisdag: Dressytrim som avslutades med ett par låga språng på uteridbanan. Mycket träningsvärk fortfarande, kändes ostabil bytte galopp, korsgalopp och var "sladdig" men jämt fint stöd i handen. Jobbade med uppvärmningen från fredagens träning.

Onsdag: Vila

Torsdag: Tömkörning med hjälp, rakriktning och att hamna på ett spår låg fokus på. Stora framsteg och en mycket nöjd häst. Utrustningen fick sig även en massa kärlek.

Fredag: Hoppträning för Eva B på schemat

Lördag: Medryttare trimmar

Söndag: Medryttare trimmar

 

 

Inför nästa vecka är planen att hinna trimma lite på banan, hoppträna ett pass inför årets första tävling. Lossa. mjukgöra och även se till att få ett par bra pass i skogen.

 

Känns som att vi äntligen är på rätt spår och ser ljuset framför oss! Transportsträckan sköter vi från backen! Mer om det i nästa inlägg!

För att ni ska få en liten överblick över mina ironiska motgångar denna vecka innan jag kommer in på gårdagens träning.

 

Måndag: Punktering, tur att de tre musketörerna kom till undsättning (T,J,T). Sent, trevligt och problemet löst innan jag tog en dejt med John Blund. Innan J, T kom till platsen lyckades jag dra fälgkorset i knäet 10p till mig!

 

Tisdag: Slutar och glad i hågen ska jag åka till hästen möts jag av en bil med urladdat batteri. Med support över telefon och en vänlig själ på plats lyckas vi få plåtburken att morra igen.

 

Torsdag: Vaknar precis i tid att slänga mig ut i rusningstrafik för att rusa in på jobbet med 2min marginal.. Ingen häst och test av knä hinns med.

 

Fredag: Åker förbi hööks för att inhandla ett delta, kommer ut till parkeringen ca 2h innan avfärd för träning bilen är död. D.Ö.D.. Öppnar huven skriker högt "DRIVER DU MED MIG" pillar lite.. Vrider nyckeln och bilen morrar igång.

 

Väl på Sollentuna möts jag av en rutten nyckel, ett bråkigt låst. Yippie, jag är alltså utelåst från min egna transport. Ingen såg, ingen knips eller annan lösning för att  dyrka detta lås (brottslingar som är duktig på detta vänligen PM'a mig). Får tur nog låna en transport och tar mig till träningen.

 

Möts av en tappsko på hästen. Ingen hovvägg som lossnat, ingen värme eller ömhet så vi satsade och gav det ett försök.

Som jag nämnt tidigare har jag varit i en jobb-bubbla senaste tre månaderna. Det har tyvärr drabbat ridningen, motivationen och tiden att engagera mig mer än motionering och ett fåtal träningar.

 

Här kommer åtminstone en kort update om veckans riding.

 

Måndag: Medryttar M rider, uteritt plus ett kortare pass på banan. Skilla kändes trevlig men lite hängande höger. Det lät som att M var nöjd och att dem hade en mysig stund.

 

Tisdag: Skilla får vila då jag lyckats dra fälgkorset i knäet under måndagens missöden. Pyssel och fix på schemat.

 

Onsdag: Fortfarande dålig i knäet, gulle Michelle hjälper till att motionera Skilla. Ett dressyrpass på ridbanan där jag fick instruera och dem gjorde ett riktigt bra pass. Fokus låg på lösgjordhet på raka spår, bakdelsvändningar och tempoväxlingar.

 

Torsdag: Michelle med sällskap promenerade S 2h i det fina vädret då jag lyckades försova mig. Klockan var ställd på 13.00 för att hinna stallet innan nattjobbet. Vaknade i sista sekund och fick stressa till jobbet för att inte bli sen.

 

Fredag: Hoppträning i Benhamra för T.Hammar! Trots många försök att hindra mig från att träna, tog vi oss iväg! Ett helt fantastiskt stort ridhus (40x80) nytt och fräsht, bra underlag och trevlig hinderpark. Mycket uppskattat sällskap fick jag av Mitra! Separat inlägg kommer om träningen!

 

Lördag: Dagens pass blir ute i solen så fort jag gjort kalrt mitt arbetspass. Längtar verkligen till att testa gårdagens "aha-känsla" och därefter jogga loss S i skogen. Misstänker extrem träningsvärk!

 

Söndag: Morgondagens pass står medryttaren för, vad dem hittar på återstår att se!

 

När jag kliver av mitt nattpass tisdag morgon kommer helt ny taktik att infinna sig. Mer tid, mer motivation och förhoppningsvis kommer uppsvingen efter en tung höst!

Gårdagens pass på S började med att skritta fram utomhus i trevligt sällskap av M.F och F. Trevligt sällskap där vi diskuterade prestationsångest och att få en god självinsikt. Det är inte bara jag som lider av enorma krav, känslan av att inte räcka till och vilja prestera mer än någon annan kräver eller förväntar sig. Ett givande ämne att diskutera och förhoppningsvis tar jag, och min omgivning oss från prestationsångesten sakta men säkert och mot framgångar och en realistisk självbild.

 

Provade att rida S på ett baby pellham med tredelat bett, fullt ledat vilket var helt nytt för oss båda. S kändes trevlig och accepterade bettet på ett mycket bra sätt under trimmningen i ridhuset. Skänklarna är något trånga så ett bett med lite mer space kommer att inhandlas alternativt bytas till när möjlighet ges.

 

Motgångarna har varit stora, långa och påtagliga under hösten och framgångarna har helt uteblivit. Jag kan gladeligen meddela att S är i fint hull, konditionen och styrkan börjar infinna sig igen och välmåendet desamma. I det mörkaste tider, både för mig och min stjärna har jag haft enorm stöttning, peppning och hjälp vilket jag är enormt tacksam över. Madeleine Beauchamp är min största stöttepelare, hon har gjort mer än jag någonsin förväntat mig. Stöttat, lotsat och varit helt fantastisk under denna period. Tagit om hand, ridit och skött mycket av det som inte funnits ork, kraft eller motivation att göra under den senaste tiden. Denna människa är för mig och S enormt värdefull och extremt uppskattad. Jag och S hoppas på ett långvarit sammarbete och att detta fantastiska ekipage syns på tävlingsbanorna framöver.

 

Mitra och Michelle har även dem varit extremt hjälpsamma vilket jag är enormt tacksam över.

 

Träningarna har flutit på och vi går framåt. En relativt bra ridning börjar infinna sig och S blir starkare och rakare för varje vecka. Detta har inneburit mer tryck i handen och mer ridning efterfrågas från ryttaren vilket inte alltid har varit lätt.

 

Förhoppningen är att vi ska lyckas träna regelbundet framöver och att Madde och S får vistas mer på träningstillfällen och förhoppningsvis även får visa upp sig på tävlingsbanorna framöver.

 

Motgångarna har varit katastrofalartat stora, privat, ekononiskt, på den lille fyrbenta samt den store. Tillökning i familjen har skett och mycket annat som jag lämnar osagt. Jag försöker blicka framåt, hitta en obotlig motivation och ser fram emot vad resterande året har att bjuda på. Tills vi hörs igen, ta hand om varandra och njut av dem ni har runt om er och vad ni lyckas åstadkomma!

Som jag skrev i mitt förra inlägg skulle jag bli bättre på blogga få mer tid och mer motivation. Tyvärr har tidsbristen aldrig varit så minimal som den varit de tre senaste månaderna. Jag har spenderat mer tid på jobbet än jag trott varit möjligt med de djur, den livsstil och alla dessa bilköer. Den tiden är snart förbi då jag går mot slutet av det första kvartalet och jobbhetsen snart tagit slut.

 

Från och med April är jag anställd på en ny tjänst med ett helt fantastiskt upplägg gällande schema, ledigheter och möjligheter att utvecklas. Därför, för att ta mig vidare i min ridning skall allt inom rimliga mått mätta dokumenteras - därav kommer bloggen priotiteras för att jag själv ska ha möjlighet att se över mina bakslag, framgångar och dessutom min metala och fysiska utveckling.

 

Efter en blixtvisit hos familj och möjlighet att träffa ett fåtal av min fantastiska vänner har jag vänt på saker och ting, börjat tänka om och ändrat fokus lite.

 

För er som känner mig väl skulle ni nog beskriva mig som "överambitiös, alla bollar i luften samtidigt och extremt målförvirrad" bland många andra kvalitéer och brister. 

 

Ett stort projekt med min bättre hälft är satt i planeringsfas, innan 2015's slut kommer förhoppningsvis början av min framtid tagit fart. Mycket som ska planeras, övervägas, tillstånd ska sökas och den praktiska biten ses över mer än en gång för att detta ska gå rätt till och bollen ska placeras i krysset. Mer om detta kommer ni få kännedom om när allt är i rullning. Spännande och extremt utmanade!

 

När det kommer till min underbart fina röda fara, finns hon kvar - vi kämpar tillsammans numera och vi har nya stora mål i horizonten. Vi börjar dock med att backa bandet och hitta tillbaka till vi-känslan innan några större mål ska uppnås.

 

Med mitt nya fokus och min brinnande dröm om utvecklas, nå mina stora mål börjar jag i grunden till allt. - MERA häst. 

 

Tävlingsäsongen för detta år har börjat ta form, två tävlingar är inplanerade där 100% fokus ligger på att ha kul och hitta team skilla!

 

Utöver detta efterfrågas möjligheten till mer timmar i sadeln, detta kommer jag metodiskt söka och kämpa stenhårt för. Möjligheten till en tävlingshäst nr2 finns inte i dagsläget och tills dess erbjuder jag dig, dina vänner och alla som behöver hjälp just detta "sadeltimmar" för mer erfarenhet och för att stärka min ryggrad gällande erfarenhet och rutin. Mer om detta kommer inom kort.

Alla kära följare som faktiskt kikar in ofta trots mina dåliga uppdateringar, ni är för söta!

 

Jag tänker såhär, jag har ett par dagar att "blogga ikapp" innan jag beger mig på nordligare breddgrader över jul. Följade inlägg kommer att publiceras:

 

Resumé för 2013 - med och motgångar

Planer / Mål 2014

Strikt träningsupplägg för kommande säsong

 

Mitt riduppehåll ekar fortfarande på bloggen, det finns inte så mycket motivation eller ork att skriva här på bloggen när jag över huvud taget inte suttit i sadeln på över tre veckor. För en gång skulle ska jag följa min läkares rekomendationer och faktiskt inte sitta upp innan rekomenderad tid. Detta för att ge kroppen en möjlighet att faktiskt läka, återhämta sig och blir frisk - en gång för alla.

 

Målen för 2014 är stora, många men för en gång skull - rätt strukturerade. Jag har en god känsla om 2014, jag tror det kommer bli det bästa året någonsin!

 

2012 var ett år att kastas till backen, genomleva många, många motgångar. Realitycheck på den djupaste nivå

2013 bryt ut, bryt lös, kasta sig över stupet

2014 förhoppningsvis mitt år av framgång, resultat och lycka

 

Mycket som har hänt, dela ligger i bagaget, delar bearbetas i skrivandes stund, men jag ser ljust på kommander år - på alla askepter. Det känns för första gången på länge som att jag hittat rätt, vägen är fortfarande lång, men jag har nog hittat rätt!

Efter många turer fram och tillbaka så är datum för flytt bestämt till 20/12. Jag åker hem till nordligare breddgrader den 19onde vilket innebär att min bästa medryttare kommer köra Skilla till anläggningen.

 

En garderob är inhandlad, i gott skick (tills den skulle plockas ut) - nu måste den reglas upp för att hålla ihop! Så kan det gå när inte haspen är på!! Men, ordning och reda är planen att vi ska ha på det nya stället.

 

Gjorde min näst sista fodring idag i mitt nuvarande stall, både positiva och negativa känslor. Det finns mycket jag kommer sakna med det nuvarande stallet. Människorna, och känslan att vara "hemma" bitvis, kommer sknas. Däremot ett kallt och "dragit" stall, kommer jag inte sakna. OM och inte TILL blir också skönt att slippa. Däremot vill jag och hoppas jag på att behålla kontakten med dem jag lärt känna i stallet. Som fina Sara sa, även om man inte klickar i stallet alltid, så kanske man klickar privat! Mycket sant, och det finns det många jag verkligen känner så för!

 

Skilla mår bättre, hon har återhämtat sig efter hennes riktiga dipp. Fodret är inte förändrat ngt den senaste tiden, och kommer förbli på samma sätt i flytten för att inte göra mer förändringar än nödvändigt.

 

Jag ser fram emot att komma igång med träning, tävling och ridning igen snart! Saknar min fuxfia!

Som så många andra skriver på bloggar, i tidningen och på facebook så diskuteras ämnet "stilbedömning" extremt mycket. Jag har väldigt mycket åsikter, väldigt mycket bas att stå på i mina uttalande men har hittils hållt mig HELT utanför. Dels av taktiska skäl, del av personliga skäl men sugen har jag definitivt varit. Jag har strykit under andas uttalande som jag står för, och håller med om - men har egentligen aldrig kastat mig in i kriget.

 

Så då är frågan, ska man, eller ska man inte. Ska man stå på sidan och låta de "uthängda" ta smällen, föra talan och argumentera för beslutet. Eller ska man kasta sig in i kriget, som en soldat och läxa upp dem som inte kan betee sig? Diskussionen är så banal, den är på SÅ låg nivå, men vill man skaffa sig bloggvisningar, tittarsiffror eller hetsdiskussioner är det ett väldigt passade ämne, och helt rätt i tiden.

 

Avvaktar något innan jag beslutar om jag ska ge mig ut på krigsstien eller inte, mina åsikter är väldigt fasta, jag har delat med mig av några. Men mycket är osagt, det finns två sidor av två mynt.

 

Kriga för barnen,priserna, hästarna, sporten eller mästerskapet?

Mina korta försök till att blogga under hösten har varit väldigt halvhjärtade. För er som känner mig privat och haft regelbunden kontakt vet ni anledningar som är fler än få. Jag tänker inte skriva en blogg om mitt privatliv, mitt mående eller det som gjort att blogen blivit liggande mer än en kort sammanfattning : KAOS

 

Som rubriken lyder, vet ni säker att med rätt band till ert djur, i detta fall min häst så avspeglar hon mitt humör och mitt mående. När jag är lycklig, stabil och i balans går hon som en dröm och mina mål känns väldigt nära, och rimliga. Under min höst har det hänt mycket, fysiskt, psykiskt och det har även fattats beslut, planerats för framtiden och övervägt highway to tell or stairway to heaven. Under allt grummel, kaosen och velandet så har Skilla gått fantastiskt bra, hon har kämpat på och verkligen gjort allt för att hålla mig ovanför ytan. Tyvärr, räckte inte det innan jag drog med henne i fallet.

 

Det resulterade i att Skilla sakta blev smalare, tappade muskler och föll ur. Trots att hon motionerades som vanligt, åt som vanligt så var det något som störde hennes mående. På 14dagar gick hon från smal till mager, och kort därefter utmärglat mager. Hennes mage la av och hon var knappt skinn och ben. Detta har, som ni kanske förstår tagit enormt hårt på mig. Att se mitt hjärta sakta men säkert tyna bort för att mitt liv varit kaos - är det värsta straff jag kan uppleva, genomgå och genomleva.

 

Som sig hör till hästvärlden har detta flitigt diskuterats mestadels bakom min rygg och råa kommentarer ha haglat. Vilken idiot till människa skulle inte må dåligt när ens häst faller ur och blir mager? Att höra detta, dag in, dag ut bakvägen är i min värld som att säga "nu har du nog blivit tjock och klämma någon på magen". Nähä, jag märker inte att mina kläder inte passar, att byxerna spricker. Alternativt "OJ vad du är mager stackars flicka du måste äta och köpa godsaker", men tänk OM jag äter, eller OM jag redan börjat banta - men inte fått något resultat. Jag blir först arg, sen väldigt, väldigt ledsen. Jag är inte dum i huvudet eller efterbliven, jag SER att min häst mår dåligt, faller ur och är mager.. Uppfatta mig nonchalant, brutalt ärlig eller bara väldigt obrydd om livet i mycket. Men helt ärligt, påpeka inte det självklara som att jag vore dum i huvudet. Eller, prata inte OM mig och tro att jag inte kommer höra det. Av denna anledning har jag mer än en gång, överväga om jag någonsin kommer hitta foten i backen och må bra, så min älskade stjärna kan må bra. PÅ grund av folks idiot, ingeting annat.

 

Tur nog, har jag några klippor i min närhet, som med peppning stöttat mig och dragit mig till knästående. Härifrån har vi lagt om Skillas foderstat och börjat i trådslutet (mage i balans) för att sedan jobba med hull, fett och tillväxt.

 

Jag har en lång väg framför mig, och den kommer vara tuff, grå och mörk. Men med en suck av hopp och styrka av dem som bär mig när det är tyngst hoppas jag att vi är tillbaka på banan tillsammans snart igen. Ett steg i processen är att vi kommer flytta 14/1 till anläggning för att få bästa möjliga möjligheterna att bli bäst, tillsammans igen.

Förra veckan hade jag min mardrömsvecka. 8nätter i rad och 4 morgonfordingar efter nattjobbet. Tänker absolut inte vara gnällig och jag hade valt att ta fler fodringar än vad jag var uppskriven på. Flertalet tillfällen i november jag ej kommer kunna vara behjälplig med stalltjänst. Hela förra veckan hade jag en förkylning som låg och grävde långt bak men inte slog ut mer än min energi och som höll mig vaken dagtid där jag mer än mycket behövde min sömn.

 

Skilla fick en lugn vecka, Madde red på onsdagen då skon (igen!!) börjat glappa, nu på höger sida istället för vänster. Snälla Mimmi försökte hjälpa till på fredagen och slå tillbaka den, men den var missriktad så det var bara invänta hovis. Han dök upp på söndagen och förns då var Skilla ridbar igen, första gången någonsin hon blvit riktigt hovöm och nästintill halt av att tappat en doja!

 

Planerna på att rida igår gick i stöpet då jag blev uppringd på morgonen av S som berättade att Skilla fastnat i sitt täcke i hagen. S hjälpte Skilla loss och inga synliga skador hittades. 1500:- täcket i småbitar, det finns en anledning varför man inte släpper ut hästar i tävlingstäcken á la Schockemöhle med bara ett bogspänne i materialet fleece.

 

Tog en prommis med Skilla för att se över hennes rörelser, vilket såg fullt normalt ut. Migränen igår gjorde mig lite oengagerad och ledsen över incidenten och som ett brev på posten kom feber och frossa idag! - Bästa Madde tog Skilla så jag hoppas stjärnan får lite motion, hon börjar se lite rastlös ut (det tycker hålet i väggen också)!

 

Planen för veckan i övrigt beror lite på om Skilla fått motion idag eller inte. Är den utförd tänkte jag trimma ett kortare pass på banan imorgon, rida ut med Jessica och Alf på torsdag. Madde står för helgmotionen och en dags vila kommer Skilla få då jag åker till Halmstad på utbildning och spahelg tillsammans med Schenkenberg!

 

Har äntligen fått tag i Ann Hammarlund och förhoppningsvis kommer vi kunna styra upp träningarna under hösten.

Sedan söndag har jag klivit på min nattvecka och har inte haft någon ork, energi eller kraft att lägga ner någon tid på hästen, stallet eller livet. Har haft morgonfodring hela denna veckan och även imorgon så resterande timmar sover jag - eller försöker sova.

 

Skilla har alltså vilat måndag-tisdag. Idag red Madde på ridbanan och jobbade med den runda, låga formen. Hon jobbade även med ryggningarna. Skritten hade varit riktigt bra, traven bättre än vanligt, men inte hundra bra. Galoppen hann dem bara nosa på innan Madde satt av i all hast då Skilla höll på trampa av sig sin sko (som slogs på under torsdagen, korrigerades under lördagen) men nu är loss.

 

Ska försöka ta mig ut barbacka på min stjärna imorgon för att skingra tankarna och hitta nuet igen. Kämpar mig igenom nätterna och kliver av på lördag, inte så många nätter kvar!

Äntligen har mitt efterlängtade paket från tyskland dykt upp!

 

Bloggande har verkligen inte hunnits med när det är SÅ mycket annat som händer. Min bästa mamma har varit på besök under dagarna fyra och då har helt enkelt det inte funnits tid att blogga.

 

Denna vecka har Skilla gått enligt följande.

Måndag: Uthållighet och galoppombyten hästleden

Tisdag: Kandarpass på banan

Onsdag: Madde trimmade på banan

Torsdag: Madde busade i skogen

Fredag: VILA

 

Planeringarna kring helgen är fortfarande oklara. Möjligheten för träning för Tomas Hammar finns, vilket övervägs antingen en dag eller två dagar. Återkommer gällande träningarna och beslutet.

 

Insåg just att jag helt glömt bort att blogga den senaste tiden. FY på mig.

 

Under förra veckan så reda Madde på torsdagen, hon hade jobbat med bommar och galoppsprång. Skilla hade tydligen varit mer vild än tam men bättrat sig mot slutet. Tur madde är duktig och löser det mesta utan att på något sätt gå runt problemet om sådant uppstår. MYCKET skönt!

 

Fredagen sällskapade jag ut och joggade Skilla runt "tippen". Hon kändes tung, stretig och inte speciellt lydig och arbetsvillig. Ryggen fortfarande kass så jobbade henne bara något lösgörande i skritt och trav.

 

Lördag tog vi ett pass på banan: Här var Skilla en PEST. Nä, det kanske var att överdriva men hon var väldigt på i handen, lite "framstupa-sidoläge" känsla, absolut inte med på hjälperna och allmänt trällig till en början. Jag hade precis tänkt ge upp då min kropp skrek av smärta då jag bestämde mig för "vi tar dessa två moment innan jag ger mig" och vips - så började Skilla lyssna, vara med och absolut inte lika jobbig. Rätt trevlig mot slutet, jobbade lite med enkla byten, halter och rakriktning. Fokus var helt klart på att få henne att växa i formen, bli högre och inte belasta bogarna speciellt mycket. Som man ser på bilder blir hon lätt för låg fram när hon faller isär, detta jobbade jag stenhårt med.

 

Söndag : Vilodag

 

Måndag: Fräste runt tippen i månskenet. Riktigt härlig tur, gramanen på då jag befarade det värsta. Tur var det för hon var stark och trälig till en början, väldigt mycket i handen... När S  hade sprungit av sig tillräckligt började hon backa av själv, samla sig och arbeta på fint. Gjorde några riktigt trevliga byten och fick till två bra i serier på vart 4dje. Fick några där hon blir jämfota bak vilket störde mig.. Insåg dock när ritten var färdig att vi hade en reflex på kotleden och inte på skenbenet ^^ hoho så kan det gå!

 

Tisdag: kandar på banan  - kommer i ett separat inlägg!

Åkte ut till stallet tidigt på morgonen och skötte morgonfodringen, ryggen var kass så det fanns inte på världskartan att jag kunde rida. Eftermiddagens planer gick i stöpet då både jobb, tvätt, middagsdejt och LR möte skulle hinnas med innan kvällens arbete.

 

Skilla får alltså en välbehövlig vila idag och en lugn vecka då både jag och M är lite i taskig fysik denna vecka.

Under lördagen åkte jag ut på förmiddagen för att fixa i stallet inför söndagens tävling. Vi hamnade i städartaget och rensade ut massa kvarblivet skärp från tidigare hyresgäster. Tänk att det kan vara så lätt att städa i stallet medan ens hem kan kännas så jobbgt? Det här med frivilligt och måsten gör sig påminnt i tillfällen som detta. 

 

Drog en sväng till Sollentuna för att se på ponnyhoppningen. Måste säga att det finns en hel del unga talanger som kommer att synas i stora sammanhang som medverkade på helgens tävling om intresset håller i sig. Dessutom, finns det en hel del föräldrar som bör tänka om och ungar som måste lära sig rida. Underlaget var tyvärr riktigt halt och dem valde att spärra av delar av ridhuset för att sedan ta beslutet om att ställa in sista klassen (LA) samt flytta ut storhästhoppningen. Då Skilla för två helger sedan gått så bra innomhus kändes det lite tråkigt med utetävling, men säkerhet före resultat är alla dagar i veckan prio.

 

Åkte tillbaka till stallet för att fixa det sista unför tävlingen, flätade svansen, manen och putsade det sista. Kändes faktiskt riktigt roligt inför söndagens tävling!

Lovade att jag skulle uppdatera med bilder efter Maddes träning under fredagen, vilket jag inte gjort. Lyckades inte komma ihåg att uppdatera från helgens tävlingar och vad vi sysselsatte oss med under lördagen heller. Så under kvällen kan ni förbereda er på bloggbombning både i form av bilder, text och film från söndagens 1.10m i Sollentuna.

 

Då vi har lagt tävlingarna lite åt sidan är tanken även att jag ska återgå till mitt schema gällande veckoupplägg för att grunda bra för vintern och bygga vidare för kommande säsong. Jag ska dessutom se över möjligheterna att rida för Tomas när han finns i stockholmstrakterna. Fortfarande inget nytt på dressytränarfronten.

Jag hade diskissionen med min första medryttare hemma när hon var aktiv och red Skilla ofta om ett team namn. Jag hon, min häst och hennes häst. Vi kom aldrig fram till något bra och det rann ut i sanden. Vissa väljer att kalla sig efter efternamn men jag tänker såhär. Varför inte team Skilla? Det är hästen som är centrum av sammarbetet, oavsett om det gäller träningar, tävlingar, medryttare eller vad det nu kan vara så, så får det bli!

 

Tillbaka till grunden i detta inlägg så vill jag bara sammanfatta Skillas två sista pass. Gårdagen fick hon en rask pw runt tippenrundan på ca 45min tillsammans med Madde och Stella. Idag var det dressyträning på schemat!

 

Matchade och piffade har jag lyckats dokumentera detta - bilder kommer ikväll när jag har tillgång till min dator! Tjusiga var dem och dem gjorde ett riktigt bra pass. Skilla skötte sig bra och även Madde har dressyrgener även om hon försökt gömma dem så gott hon har kunnat!

 

Sussie verkade vara nöjd med ekipaget och gillade min häst vilket var väldigt roligt. Man mår så bra när man får höra att man har en fin häst! Bästa Skilla! Förhoppningsvis kommer Madde få mersmak och fortsätta träna framöver vilket jag bara ser som något positivt. När jag inte rider själv är det inte annat än ypperligt att hon får bra träning, rids ordentligt och dessutom har en tränare som kan bistå vid möjlighet. Skilla är som sagt fortfarande under utbildning och alla bra pass kommer stärka henne, och de dåliga ge oss erfarenheter och möjlighet till utveckling.

 

Team Skilla fortsätter med full fart ett tag till. På söndagen gör vi vår sista inplanerade tävling för säsongen i Sollentuna. VI är anmälda till 1.10m samt 1.20m. Jag har diskuterat fram och tillbaka om vi skulle kliva ner en klass då resultaten var dåliga men fått rådet att inte göra det. Självklart blir det lättare och mindre press på en längre nivå. Men av tidigare erfarenhet så rider jag sämre och Skilla blir mer "nonschalant" därför håller vi oss till Tomas råd och rider enligt den ursprungliga planen.