Måndagens ridpass blev långt ifrån planerna. Från att måsta rida ut ensam till att få trevligt sällskap av familjen Rönnbäck i det fina vädret. Lite överentusiastisk hade jag på mig en höst/vår jacka och endast tunna ridbyxor och vantar, tänkte sole värmer så fint. Blev ett långt skrittpass tillsammans med Ida och Nora och promenerande Emelie vilket var väldigt trevligt. Hemvägen blev en lång omväg då den tilltänkta vägen drevat igen och snön räckte upp till magen på stackars Skilla.

Passade på att prova Morris sadeln som jag haft på lån sen i onsdags. Tyvärr har jag inte haft möjlighet att prova den förens  idag och blev gladeligen överraskad. Sätet var väldigt djupt, sitsen blev väldigt korrekt och den var mycket skön att rida i. Tyvärr passade den inte Skilla då den låg lite högt, passar för tillfället men inte om hon breddar ut. I det högre gångarterna åkte även sadeln fram vilket inte är önskvärt alls. Synd på en trevlig sadel i gott skick måste jag påstå.

Min planerade skritt tur på 50min slutade med en lång tur till Ansmark och tillbaka vilket drog ut på tiden. Håller tummarna att Skilla inte är trött imorgon inför hoppträningen. Hon vilade trots allt lördag-söndag så förhoppningsvis finns det krafter till imorgon. Sista biten hem var hon verkligen en dröm. Galoppen satt som en smäck under passet och hemåt hade hon en ärlig bjudning, bra stöd i bettet och jobbade på i en väldigt trevligt form. Dessa stunder är dem man som ryttare lever för!

Uppdaterar tisdagens morgonfodring samt hoppträning under dagen. Hoppas på att allting fungerar nu och att ni läsare haft överseende med att blogg.se har trasslat.

Hopptränade Melody under kvällen för Elisabeth Andersson. En ny grupp med elever som jag vanligtvis tränar i dressyren blev mina ”träningskompisar”. Lite annorlunda, men detta funkar då övningarna är anpasssade efter barnen, och passar min häst. Än så länge är det bara grunder som ska tränas med henne. Under gårdagen satte hennes mod på prov då det övningen innebar massor med travbommar. Detta blev tyvärr för mycket för hennes lilla huvud och vi fick rida övningen på ett helt annat sätt än den ursprungliga tanken.

Melody lider av någon jag skull kalla för ”bomskräck”. Markbommar, travbommar eller liknanade är livsfarligt och hon blir mer eller mindre panikslagen för att misslyckas med sin uppgift. Därför tränar vi så lugnt och försiktigt det går att hon ska få förtroende för mig, att våga anta utmaningen att lugnt och försiktigt närma sig och trava eller skritta över denna bom. En hel vetenskap i sig att ta sig dit, men när vi lyckats brukar det vara en explosion inräknad. Efter lite övertalande, hjälp och psykträning klarade hon av att skritta över en bom! – Förmodligen första gången i hela sitt liv. Ni kanske tycker jag är överentusiastisk över småsaker, men det är dem som räknas. Vi avslutade övningen med att rida hela banan kontrollerat och enligt de förutsättningar som fanns. Nöjd med insatsen och nu blir det att träna på ”hemläxan” tills  nästa gång. Ines som är ägare av hästen får jobba vidare med detta tills nästa träning då hon förhoppningsvis kan starta lite mer avspänt.

Med en häst som Melody som stressar upp och blir ställd när hon inte förstår övningen är det bara att vara lugn, anpassa övningen och berömma massor när hon gör rätt. Det roliga med en häst som henne är att utgångsläget är alltid kaos, avslutningsvis är hon alltid mer avspänd lugn och samarbetsvillig. Det eskalerar aldrig och blir värre, värre, värst utan det blir alltid bättre under träningen. Det finns massor med kvalitéer men innan man kan plocka fram dessa måste det finnas ett förtroende och ett lugn vilket vi jobbar på.

För en häst med dessa problem som inte sett en bom på åtta veckor är jag väldigt nöjd över resultatet. Jag vet att med regelbundenhet blir detta mycket bättre så ser jag fram emot nästa träning och längtar tills dessa toppar blir vardag.